Doris två hem

Det kan faktiskt vara så enkelt som en markis till terassen. Under fyra somrar i Vita Ängeln har vi haft en provisorisk lösning för att få lite skugga. Ett segel som låg oanvänt hemma som jag tog ner till franska huset. Vackert, javisst, men det täckte knappt sittgruppen därute. Men nu är problemet löst. En 5 meter lång, 3,5 meter bred och en miljon kilo tung markis har kommit på plats. Allt med hjälp av två kunniga och starka engelska karlar från byn. Underbart!! Se bara! Manövreras med fjärrkontroll. Byggvaruhuset Bricoman hade så bra pris på markisen att jag kompromissade lite med tygvalet. Det fanns inte så mycket att välja på.

Vi målar innerdörrar på första våningen. Ett projekt som vi påbörjat redan vid tidigare vistelser här i Vita Ängeln och tar lite pö om pö. Brunt blir grått. Det behövs verkligen uppfräschning då den gamla färgen är nött och skavd av tidens tand. Med hjälp av en lånad el-hyvel har vi även tagit bort någon millimeter här och där så att dörr och karm ska passa ihop och hela härligheten gå att stänga. Något som jag misstänker är den ursprungliga funktionen för en dörr. Sedan var det de inmålade gamla låsen. Jag började entusiastiskt med att försöka skrapa bort färgen. Men det gick bara inte. Fyra rejäla lager med gult, turkost, vitt och slutligen brunt som inte tänkt släppa taget. Det fick bli färgborttagningsmedel, ett jobb som inte heller det var gjort i en handvändning. Men det gick.   Det var i detta skede som problemet kom. Vad göra nu? Låsen var helt rena och av rå metall. Jag ville helst inte måla dem, något som skulle vara möjligt med metallf...

Då var några franska loppisrundor avklarade igen. Man slipper inte undan när man har sällskap av svärdotter P. Den här gången var det inte tal om att vela och tveka inför inköpen. Nejdå. Nu var det metoden "rycka åt sig och gå till kassan" som gällde. Vissa dagar är jag på det humöret. Ett litet vinställ, perfekt avpassat kakelavsatsen i köket. Det har nog en gång varit skinande blankt. Inte nu längre, men det gör ingenting. Den här lampan är väl helgalen, eller hur? Jag köpte den direkt, utan tvekan. Skärmen fattas och så  har det nog varit en liten rund bordsskiva av glas. Det vill jag inte ha, utan jag ska fundera ut något annat istället. Det kommer att bli toppen-toppen! Interiör från vårt franska Séjour. Golvlampan från 1950-talet tog vi i bilen från Sverige. Den är en gåva från svärfar B, och i toppskick. Jag har köpt nya skärmar, det är allt.  

Skruttiga skåpet är inte längre så skruttigt. Från genomskitigt, maskstunget och bruuunt till skinande rent, omsorgsfullt maskbehandlat och svart! Jag fastnade för den nätta storleken och designen med skåp, lådor och hylla när jag fick ögonen på det på la brocante.     Före!                                                           Efter!  Rengjorda och putsade beslag och ganska välgjort med fint skurna detaljer. När jag nu ändå var igång med målarpenseln fick det inbyggda väggskåpets gamla dörrar också en omgång med samma svarta färg. Ingen större grundbehandlig, bara målartvätt och lätt slipning. Om man skulle dra igång med att försöka spackla upp alla ojämnh...

Efter en lång och i mitt tycke ganska tråkig bilresa är vi äntligen här. I Vita Ängeln. 300 mil på vägarna och lika många mil hem igen om ca 5 veckor. För min del är nog flygplanet ändå ett mer attraktivt transportsätt. Men det finns trots allt en del fördelar med bilen: man får med sig ganska skrymmande packning och man får med sig hunden. Skrymmande packning nr 1: Ikeas gamla köksserie Faktum har ju utgått och säljs inte längre i varuhusen. Men fram till september månad går det att komplettera på nätet. Så det har jag gjort. Ett helt köksskåp fick följa med söderut. De platta paketen gick fint att lasta i bilen. Skrymmande packning nr 2: Mattor. Inte bara för att bekämpa slammerljud, utan också för att de är vackra och dekorativa.  Köket.    Övre hallen.    Badrummet. Skrymmande packning nr 3: Ett badrumsskåp. Även det ett platt paket, återkommer till det senare. Skrymmande packning nr 4: En retroservis Safari från Upsala Ekeby...

Min mamma, borta sedan många år, var en ivrig hantverkare. Jag minns från min uppväxt att hon gick en massa kurser och provade på det ena och det andra inom hantverkskonsten. Här kommer en uppräkning på det hon sysslade med, taget rakt ur minnet, bara: batik, näverslöjd, tennbroderi, möbeltapetsering, makramé, klädsömnad, lapptäcken, tillverkning av diverse tomtar och troll i olika tekniker. Med mera!! Jag antar att jag ärvt lite grann av hennes intresse för att tillverka saker med händerna. Jag har dock inte hennes tålamod till finlir, utan är mera av typen "från idé till färdig produkt utan dröjsmål". FSDG (=fort ska det gå). Makramé är ju väldigt inne nu igen, man ser amplar och "väggsmycken" överallt. För några månader sedan tyckte jag det var mossigare än allt mossigt med makrame´, och minns med fasa mammas alster i lejongult och sjuttiotalsbrunt.... Men lättpåverkad som jag är har jag helt ändrat åsikt. Nu tycker jag det är både vackert och intressant så ...

Vi har sparat några överblivna bitar av armeringsmatta efter gjutning av golv i garage och uterum. Jag fick ögonen på dem i höstas och tänkte att med lite fixning kunde de bli finfina som stöd till perennerna, i form av små staket. Planen var att fläta in böjliga videpinnar i rutorna. Grannen som äger marken gav grönt ljus att klippa i hans videbuskar i dikesrenen. Sedan kom advent och annat och det hela lades på is (...och snö). Nu har i alla fall mina små staket blivit verklighet. C fick, som vanligt, rycka in med hand- och maskinell kraft. De perenner som väller ut utanför rabatterna hoppas jag nu ska hålla sig inom sina gränser och inte försvåra gräsklippningen. Jag tycker det blev så fint att videflätningen känns helt överflödig! Bra att ha-grejer Vinkelslipen går varm Den här kinesiska Plymspirean blir inte så hög, men blomstänglarna böjer sig. Jag hoppas de fått lite stöd nu! Den här rabatten ligger i skyddat söderläge. Så här långt har Dagliljan och...