Doris två hem

  Septemberafton på terrassen. Bara några få steg från Vita Ängelns ytterdörr huserar en av Autignac's vinproducenter, nämligen  Domaine Ballicioni . Man är välkommen till deras cave för provsmakning och inköp efter överenskommelse. Goda viner! Vi gillar deras Orchis, både röd och vit, samt såklart toppnumret Kallisté! Detta blir hädanefter vår "hovleverantör". Interiör från cave Ballicioni. Ett annat roligt besök vi fick till stånd i höstas var i  destilleriet i Autignac. Rendez-vous enligt överenskommelse. En mycket engagerad "brännare" som berättade om processen hur druvor från Faugères blir till sprit.  Det blev lite shopping och provsmakning. Intressanta smaker från naturen, grässorter, körsbär, lavendel och dylikt. Under våra promenader i byn har vi passerat denna skylt många gånger: En privat trädgård som är öppen för besök då och då. Vi var där tillsammans med ett par vänner under det absolut sista öppet-hustillfället för säsongen. Vi blev mycket väl mo

Vi upptäckte under vår höstvistelse i Autignac att det faktiskt bjöds på en del trevligheter även hemma runt byn. Det var inte nödvändigt att ge sig iväg och turista för att få sig lite nya intryck till livs. Välkommet i dessa virustider. På den tiden vi hade hund promenerade vi i närområdet, varje dag och på varenda småväg tror jag. Men sedan elcyklarna införskaffades finns möjlighet att komma lite längre bort. En förmidddag cyklade vi till grannbyn Caussinioujouls. Vilken överraskning! Skylten mot byn har ju passerats mer än en gång men vi hade aldrig åkt in där. Orten ligger precis där bergen börjar resa sig och den klättrar brant uppåt. Äldsta delen ligger högst upp med sitt slott och runt det små vindlande gränder. Lika vackert och pittoreskt som exempelvis i St-Guilhem-le-Desért eller Olargues.                                                                                 Caussinioujouls. Bild från Wikipedia. I slottet finns en cave med viner från Château Chênaie . Tyvärr inte ö

Det gångna året, ja vad ska man säga om det? Bilden ovan får väl illustrera både känslan som till stora delar har präglat det, samtidigt som det faktiskt har varit en fuktig, dimmig och grå höst. Fotot är taget vid Västersjön under en novemberpromenad runt vår Ångermanländska skogsby.  Jag har i vanlig ordning tittat igenom fotogalleriet och dragit mig till minnes vad som hänt under 2020. Det där med "C" kommer inte att nämnas här, så mycket är säkert. Vad har hänt då? Hemma i skogsbyn fick uterummet en välbehövlig makeover. Ny loungedel med soffor samt en matbordsdel. Det blev trivsamt och bra. Dessutom blev vi med plåtis och den måste ju såklart få ett skärmtak. Det blev byggt i ett huj! I Vita Ängeln monterades en ekbräda på halvväggen och fönsterluckorna repareras och målas med linoljefärg i engelskt rött. En annan efterlängtad händelse var att vi fick fiber indraget. En montör anlände på utsatt dag och tid med skylift och meterlång borrmaskin och vips var det klart.