Doris två hem

En rejält försenad födelsedagspresent gick av stapeln under vår senaste frankrikeresa. C hade den innestående, han hade önskat sig en upplevelse av något slag. Gavelinwine hade en vinresa i Languedoc, Herault i början av oktober. Vi följde med under den dagen som delvis gick i Picpoul de Pinets tecken. Turen utgick från Marseillan. Vi startade med provsmakning och visning av produktionen på en vingård. Sedan blev det lunch på en skaldjursrestaurang med pinfärska ostron och musslor direkt från odlingarna i etangen alldeles utanför. Vi fick Picpoulvin till, vad annars? La Cabane är en enkel liten restaurang med terass alldeles vid vattenytan. Det var varmt nog att sitta ute, underbart! Efter maten blev det besök och guidning hos en olivoljeproducent samt på Noilly Prat. Dagen avslutades med trevlig middag på Chateau du Port i hamnen i Marseillan. Picpoul, förstås, bland annat!  Här var det rundvandring och provsmakning.  Hos Moulin du Mont Ramus i Bessan. Vi fick sm

Det blev en eftermiddag i trattkantarellens tecken nyligen. En härlig höstdag med sneda solstrålar och hög, klar luft. Till skillnad från mitt gula-kantarellställe som är oländigt, brant och risigt är trattisskogen slät och mossig "gammskog". En riktig urskog med höga lavklädda granar och vindfällen. Jag tog några foton bara för att det var så vackert.  Den gamla stigen har blivit en fyrhjulingsväg. Det kan man väl tycka vad man vill om.  Först måste man klafsa över en liten myr....  ...sedan kommer man till trattisarnas hemvist.  En näve frostnupna lingon. Sött, syrligt och beskt - alla smaker på samma gång. Mums! Skörden. Liten men naggande god.

Jag har dåligt tålamod. Det är kanske inte den bästa renoveringsegenskapen. Men denna min brist kan kanske också vara till fördel. Jag blir färdig ganska fort och tänker noga över nyttan av nedlagd tid, pengar och arbetsinsats. Det tål inte alltid granskning med lupp, men det blir gott nog. Ta till exempel innerdörrarna i Vita Ängeln. De som jag målat grå instället för den rätt trista bruna kulören de hade. Slitna, skeva dörrar från olika tidsperioder. Ett par helt nya, enkla som jag gissar är köpta på något byggvaruhus. Halldörren ser hemsnickrad ut. Flera fina spegeldörrar. För det första byter jag inte ut någon av dem. I Vita Ängeln finns interiördetaljer från alla möjliga tidsepoker. Det är omöjligt att veta vilken epok man ska satsa på när man knappt vet när huset är byggt. 1860-talet säger notarien. Ja, vissa delar. Andra detaljer ser mycket äldre ut i mina ögon. En del helt nytillkomna element finns också, såsom ny rumsindelning. För det andra lägger jag inte enorm tid på

Vita Ängelns terass renoverades för ett par år sedan. Jag var så glad och nöjd. Det blev jättefint med de stenliknande klinkerplattorna lagda på skrå, och arbetet såg mycket bra ut. Åtminstone på ytan.... Något år senare lossnade en liten bit av en fog. Ingen stor sak, men den måste ju så klart fyllas igen, tänkte vi. Vi pratade med personen som gjort jobbet, men då inget hände beslöt vi så småningom att fixa den lilla saken själva. C skred till verket. När han började peta på platta och fog visade det sig att fogen släppt för att själva plattan vickade litegrann. Ingen idé att göra ny fog mot en lös platta så arbetet svällde ut en smula. Plattan måste såklart tas loss och limmas om. Sagt och gjort. Plattan togs loss, fix skrapades bort och inunder säger vi "trevligt att ses igen!" till den gamla trasiga cementklinkern som beklädde terassen tidigare. Det är nu vi inser att vi stirrar på något vi inte skulle se. En hemlighet. Ett lurendrejeri, rent ut sagt! Det fi