Inlägg

Vad har hänt sedan sist?

Bild
Tja, lite ditt och datt. C ska få sin andra dos vaccin om cirka en vecka, tills dess håller vi oss på vår kant. Men därefter bär det minsann iväg! Resa till Autignac är bokad med nya fredagsdirektflyget Arlanda- Montpellier. PCR-test ska tas och franska regler om karantän och utegångsförbud ska följas. Men vi blir nog inte sysslolösa på hemmaplan. Det väntar städning av Vita Ängeln, målning av en och annan fönsterlucka, cykelturer och en hel del terrasshäng. Som vanligt under våren häruppe i den mellersta/ norra delen av Sverige kom förändringen snabbt. I slutet av mars hade vi fortfarande stora snödrivor. Att de skulle smälta bort kändes oändligt avlägset. Två dagar senare, typ, blev det grönt och alla flyttfåglar anlände inom samma vecka. Det går alltid undan så här, bara att åka med!  14 Mars 18 April 1 Juni. På trädgårdsfronten utkämpas det strider. I fjol fick vi Liljebaggar och jag hann inte med bekämpningen. De käkade upp allt i liljeväg! Jag som varit så stolt i alla år över at

Spara, slänga, sälja eller skänka?

Bild
Vi ska flytta, om ett år. Då beräknas de nya radhusen vid havet vara färdigbyggda. Tillfället dök upp i januari och jag (vi) hoppade på tåget direkt. All administration med bank, mäklare osv var klart på en vecka. Nu är det bara väntan kvar. Artikeln i den lokala tidningen som drog igång allt. Jag är otålig och ganska rotlös till min natur, alltid på väg någon annanstans. Det kommer inte att bli svårt att lämna skogsbyn trots att vi varit här i mer än 20 år. För min del överväger de entusiastiska tankarna just nu. Kanske blir det lite jobbigare för C.  Jag läste någonstans att man ägnar åren upp till 50 att samla på sig saker. Därefter oroar man sig för att man har för många ägodelar och försöker bli av med dem. Stämmer! Jag tycker det är en lisa för själen att rensa och röja. Nu, när vi ska flytta till mindre, får jag verkligen mitt lystmäte. Egentligen blir inte själva bostaden så väldigt mycket mindre, det är alla kvadratmetrarna med förråd och uthus som krymper betydligt. För att i

Rapport från en snödriva.

Bild
Vintern pågår. Lite dagsmeja gör ingen större åverkan på snötäcket än så länge. Vackert vissa dagar, javisst, men nu kan det faktiskt räcka för denna säsong. Vi har börjat fantisera om svindyra Covidtester och intyg för att kunna resa ner till Frankrike i vår, så långt har desperationen gått! Härligt promenadväder. Vissa dagar. Efter sista snöovädret nyligen. En gång skottad till vedboden och en till förrådet.  Snö, Covid och uteblivna resor till trots: det finns faktiskt ljuspunkter i tillvaron också. Om ett år lämnar vi skogsbyn och flyttar till stan. Enplans-radhus med hundra meter till havsstranden, vad sägs om det? Jag är eld och lågor!  Tomten.

Att göra på hemmaplan.

Bild
  Septemberafton på terrassen. Bara några få steg från Vita Ängelns ytterdörr huserar en av Autignac's vinproducenter, nämligen  Domaine Ballicioni . Man är välkommen till deras cave för provsmakning och inköp efter överenskommelse. Goda viner! Vi gillar deras Orchis, både röd och vit, samt såklart toppnumret Kallisté! Detta blir hädanefter vår "hovleverantör". Interiör från cave Ballicioni. Ett annat roligt besök vi fick till stånd i höstas var i  destilleriet i Autignac. Rendez-vous enligt överenskommelse. En mycket engagerad "brännare" som berättade om processen hur druvor från Faugères blir till sprit.  Det blev lite shopping och provsmakning. Intressanta smaker från naturen, grässorter, körsbär, lavendel och dylikt. Under våra promenader i byn har vi passerat denna skylt många gånger: En privat trädgård som är öppen för besök då och då. Vi var där tillsammans med ett par vänner under det absolut sista öppet-hustillfället för säsongen. Vi blev mycket väl mo

Grannbyn Caussinioujouls.

Bild
Vi upptäckte under vår höstvistelse i Autignac att det faktiskt bjöds på en del trevligheter även hemma runt byn. Det var inte nödvändigt att ge sig iväg och turista för att få sig lite nya intryck till livs. Välkommet i dessa virustider. På den tiden vi hade hund promenerade vi i närområdet, varje dag och på varenda småväg tror jag. Men sedan elcyklarna införskaffades finns möjlighet att komma lite längre bort. En förmidddag cyklade vi till grannbyn Caussinioujouls. Vilken överraskning! Skylten mot byn har ju passerats mer än en gång men vi hade aldrig åkt in där. Orten ligger precis där bergen börjar resa sig och den klättrar brant uppåt. Äldsta delen ligger högst upp med sitt slott och runt det små vindlande gränder. Lika vackert och pittoreskt som exempelvis i St-Guilhem-le-Desért eller Olargues.                                                                                 Caussinioujouls. Bild från Wikipedia. I slottet finns en cave med viner från Château Chênaie . Tyvärr inte ö

Tillbakablick på året som gått.

Bild
Det gångna året, ja vad ska man säga om det? Bilden ovan får väl illustrera både känslan som till stora delar har präglat det, samtidigt som det faktiskt har varit en fuktig, dimmig och grå höst. Fotot är taget vid Västersjön under en novemberpromenad runt vår Ångermanländska skogsby.  Jag har i vanlig ordning tittat igenom fotogalleriet och dragit mig till minnes vad som hänt under 2020. Det där med "C" kommer inte att nämnas här, så mycket är säkert. Vad har hänt då? Hemma i skogsbyn fick uterummet en välbehövlig makeover. Ny loungedel med soffor samt en matbordsdel. Det blev trivsamt och bra. Dessutom blev vi med plåtis och den måste ju såklart få ett skärmtak. Det blev byggt i ett huj! I Vita Ängeln monterades en ekbräda på halvväggen och fönsterluckorna repareras och målas med linoljefärg i engelskt rött. En annan efterlängtad händelse var att vi fick fiber indraget. En montör anlände på utsatt dag och tid med skylift och meterlång borrmaskin och vips var det klart.  

Uppgradering till 2000-talet.

Bild
De här kulljusstakarna gillar jag faktiskt. En gammal klassisk modell som nog de flesta känner igen. Men de ligger ändå längst ner i julpyntskartongen, oanvända. Varje år tar jag upp en, tittar på den, suckar och lägger ner den igen. De är så himla röda!  Inte nog med det: hålen för ljusen är för små och inga moderna ljus eller blockljus passar. Här krävs drastiska åtgärder för att baxa in grejerna i 2000-talet! Såga, borra, slipa, måla. Designa! Sådärja. Nu är jag nöjd. Lite fantasi, kalkfärg, läderremmar och figursågning var vad som behövdes.