Inlägg

Uthuset, bokslut.

Bild
Nu är uthuset renoverat och klart, komplett med östervänd frukostveranda. Det återstår lite markplanering och tradgårdsfix, bara. Det lilla gistna bussgaraget är rivet. Ny förrådsdel är byggd. Allt trasigt bytt, allt som fortfarande funkar har vi behållit. Vad jag menar är att det virke som är riktigt och användbart blir orört, bara ruttna eller trasiga brädor och ribb har tagits bort. Detta innebär att allt inte ser likadant ut. Lite olika dimensioner, en del gammalt och sågat i bysågen snarare än i fabrik. Men nu när alltihop är rödmålat med Falu Rödfärg så syns det inte. Förresten gör det inget heller om det syns, tycker jag.  Uthuset kommer att stå här i många år till nu.  Några före- och efterbilder:






Färdigt!



Inomhusklimat.

Bild
Inomhusklimatet, vad gör man åt det i ett gammalt oisolerat stenhus vid Medelhavet?
Det har alltid funnits en ganska löst grundad tanke om att installera en luft-luft värmepump i Vita Ängeln för både värme och kyla. Det projektet är släppt. Jag vill inte göra ett så stort ingrepp i huset. Borra i metertjocka ytterväggar. Montera fula plastkanaler och rör i tak och väggar. Rumsindelningen är sådan att det blir många och långa rördragningar för att installationen ska bli vettig. Nej, vill inte ha det så! Vi fortsätter med elradiatorer under den kallare årstiden tillsvidare.
Men den heta årstiden, vad gör man då? Jo, vi investerade i en mobil airconditioner. Åkte runt Beziérs med omnejd i mitten av juli månad, veckan efter en historisk värmebölja och försökte hitta en. Slut, slut, slut! Sista stoppet var vitvarubutiken Boulanger och se på tusan! De hade en enda apparat kvar, lagom storlek och prestanda. Den fick så klart följa med hem.

 Det brölande vidundret. Nej, jag menar den jättefin…

Trädgård i zon 4.

Bild
Den ångermanländska trädgården med sina 2000 kvm ska enligt kartorna ligga i zon 4. Tro't om du vill! Det är blåsigt, nordanvinden har fritt spel mellan hus och uthus (jag har en plan för att förbättra den delen). Stora björkar skuggar och stjäl vatten. Det är nog bara på vissa skyddade delar av tomten som vi når ner till zon 4.
Men håller man sig till tåliga perenner så blommar det bra. Blågull, Akleja, Stormhatt och Stjärnflocka funkar allra bäst. Och olika liljor.
Idag har jag klippt ner min Flikbladiga Plymspirea. Den blommar alltid överdådigt, med tunga blomställningar som viker ner sig. Humlor och bin är rusiga av lycka. Väl klippt funkar den som en liten häck som avgränsar sittplatsen nedanför köksfönstret. Det går inte att ha någon vedartad buske här på grund av snöraset.




Samma tanke med örtartad häck har jag framför frukostverandan. Det byggs på massor med snö även här. Det fick bli Jättedaggkåpa som jag älskar för dess limefärgad blommor. På bilden är de utblommade. När …

Motion i tropisk värme.

Bild
Jag har haft ett blogguppehåll. Ett mycket långt sådant. Men utan större åthävor tänkte jag återuppta skrivandet. Får väl se hur långt och vart det leder.

Vi kom hem från Autignac för några dagar sedan. Där har vädret varit mycket varmt även om vi turligt nog lyckades pricka in vår vistelse mitt emellan två av de allra hetaste perioderna. Varmt klimat innebär ju många, långa härliga kvällar på terassen och några stycken dito på bycaféet Café Co. Mycket annat kul också, mer om det i senare inlägg.

Denna sommar i Frankrike är den första på flera år utan hund. Pixi Puli slutade sina dagar den 13 juni, lugnt och stilla.  13 år, 3 månader och 11 dagar blev hon. Nu var vi inte piskade att kliva upp i ottan som vi alltid gjort om somrarna i Autignac för att komma ut på promenaden innan det blivit för varmt. Lite tudelade känslor där, erkännes!
Men ur askan i elden: vi köpte cyklar. Sån flax vi hade när vi nämnde för goda vänner att vi skulle skaffa el-cyklar. De råkade känna till en kvinna s…

Regn i Autignac.

Bild
Vi är nyss hemkomna till vår ångermanländska skogsby efter en vecka i Autignac. Det kan konstateras att vi lyckades pricka in höstens regnvecka i Sydfrankrike. Det var fruktansvärda översvämningar i Aude, bara cirka 10 mil västerut. Många personer förolyckades och drunknade. Hos oss i Herault regnade och blåste det kraftigt, men mera skurvis.

Det var dock tidvis så kraftiga skurar att det började droppa in vatten på vinden! Jag drog mig till minnes ett litet samtal med vår franske granne J i samband med att vi kom till byn och Vita Ängeln. Vår första åtgärd med huset var nämligen att låta göra en kontroll av yttertaket och montera nya hängrännor.


J berättade då att det kunde blåsa mycket hårt ibland, så pass att tegelpannor ruckas ur läge. Jag tyckte det lät ganska otroligt, men han överdrev verkligen inte! Nu rättade C till ett par pannor via stege genom takfönstret. Det verkade funka.

När solen skiner är det inget problem att hitta på roliga saker. Men vad gör man då när det regnar?…

Bye-bye bussgarage.

Bild
Vi levt några dagar med rivningsmaterial, containrar och stök. Men nu är det gamla bussgaraget borta. Det har hängt med ett antal decennier. En äldre bybo berättade nyss, att på den tiden det begav sig fanns en anordning för att "spela" ut bussen ur garaget. Det var nämligen brandfarligt att tända gengasen inne i byggnaden.


Frukostverandan med nyrenoverad fasad. Här satt byborna och väntade på bussen.


Sorgligt eftersatt litet bussgarage! Nu ligger det i containern.

Finsidan med nytt förråd till vänster.

Septemberbetraktelse.

Bild
Det har hittills varit en mild september, men nu har nordanvinden friskat i och det är kallt. Soligt visserligen, men jag hade faktiskt mössa på mig under hundpromenaden imorse. Och handskar.

Det är torrt i markerna, svampen lyser med sin frånvaro. Jag har bara fått ihop en liter kantareller. Det blev en bra inflyttningspresent till en kompis som köpt torp. En ny exkursion är dock inplanerad till helgen. Då ska det plockas svamp och fikas i skogen med goda vänner. Alltid lika mysigt.

Älgjakten har gått bra för jaktlaget här i byn. De trodde inte det fanns några djur i vår "byskog" eftersom ingen har sett något på hela sommaren. Men det gick bättre än på länge och de fick skjuta tre stycken.
Jag och hunden Pixi ramlade in i ett litet jaktdrama när vi var ute på promenad. Precis framför oss sprang en stor älgko tvärs över vägen. Ni kan inte tro, kära läsare, hur snabbt det går när de springer, och hur tyst det är. Älgen liksom flyter fram nästan helt ljudlöst. Då gjorde hunden…