Doris två hem

Trä, det är ett material man förstår sig på. Det uppför sig som förväntat i alla situationer. Det spricker när man borrar i det, det flisar sig när man sågar i det och det sväller och torkar om vartannat. Men när man vet allt detta så ordnar det sig ändå. Det finns alltid knep att ta till som förebygger trassel. Även om jag inte sågar, borrar och spikar så mycket själv så tycker jag nog jag ändå att jag har en bra känsla för materialet trä. Har varit med och byggt, snickrat och hantlangat i åratal. Här nere i de sydfranska byarna är det helt andra material som gäller när något ska byggas. Med benämningar som är helt obegripliga för mig. Puts. Sten. Betong. Kalk. Bruk. I alla upptänkliga varianter. Det är verkligen ett jättesvårt område att sätta sig in i. Vad som ska användas på vilken yta och varför, bara en sån sak! Här följer en liten kavalkad med en del av Autignac's vackra murar och fasader: En helt vanlig sydfransk bygata. Fasad på 1800-talskyrkan Saint-Martin i Autignac.  Kä

Projekt fönsterluckor i Vita Ängeln  fortsätter. De två helt nysnickrade paren till badrum och sovrum är färdiga. Nu har vi givit oss i kast med kök och matrum. De är i bra skick så det räcker att bara måla, tänkte vi ganska naivt. Det visade sig att ett par luckor var rejält murkna på den övre delen. Det såg illa ut ett tag, men när man sågat bort 5 cm var ekträet alldeles friskt och stenhårt.   När man håller på att jobba och snickra hemma visar det sig alltid, som en naturlag, att man inte hittar rätt sorts träbit eller rätt storlek på skruven. Trots att man tycker det borde finnas alla upptänkliga dimensioner bland allt man samlat och sparat på sig i förråden. Jag vet hur det är, har hjälpt till och hantlangat och letat så mycket. Men till och med naturlagar kan ibland brytas! Det fanns ett alldeles lämpligt stycke ek i gömmorna som C kunde använda och fälla in i fönsterluckorna istället för den murkna delen. Vad var det för träbit då? Jo, resten av min bräda till halvväggen i kök

Det är inte viken bräda som helst, utan en lång och präktig, i ek. När vi för flera år sedan renoverade i Vita Ängelns kök och matrum öppnade vi upp mellan rummen och skapade en halvvägg. Allt för att få bättre kommunikation, mer ljus och rymd mellan rummen. Det blev också lättare att möblera på ett funktionellt sätt. Sedan har åren gått och det blev inte riktigt färdigt. Halvväggen saknade ett avslut, den upphörde i tomma intet kändes det som. Det behövdes en riktig ekplanka där, en lång rustik sak. Det hade jag helt klart för min inre syn. Ingen tjusig del av en stavlimmad bänkskiva, nej, nej.  Jag börjar med att visa det färdiga resultatet. En halvvägg utan pondus, rumphuggen. Behöver en bräda på sig. Det har inte varit helt lätt att hitta en sån bräda. Vi har frågat runt lite, besökt en del brädgårdar osv men utan napp. Till slut fick vi tag på en via företaget Maisondedeux's försorg. Den blev liggande ett tag men förra sommaren fick vi hem den. Brädan i mina drömmar, men i ett