Doris två hem

Jag önskar Er en God Jul och Gott Nytt År! Årets julbildstema handlar om små tomtar och granar. Nytt, retro och hemslöjd. Precis som i de flesta hem, skulle jag tro. Här hemma saknas dock barnalstren såsom tomtarna tillverkade av rött kräppapper lindat runt en toarulle och bomullsskägg. De är och har alltid varit portförbjudna hos Doris!

Vita Ängelns fönster är i mycket varierande stilar och åldrar. Från husets byggnadsår och fram till våra dagar. Jag skulle gissa att de två nyaste sattes in för 20-30 år sedan. Det får vara så. De som sitter där får stanna kvar. Jag tänker göra det bästa av situationen och så småningom måla om de brunbetsade bågarna till en ljusare kulör, brutet vitt skulle jag tro. Men det ligger långt ner i prioritet. Äldst! Kanske från husets byggnadsår. Finns i hallen där trappan från gatan kommer upp. Jag tycker det är så vackert med den svängda överdelen. Duktiga företaget Maisondedeux har renoverat fönstret jättefint.  Fönstren i kök och vardagsrum är de två nyaste i huset. Brunbetsade englasrutor är kanske inte så tjusiga.  Men de två är i alla fall i trä och de rejälaste och minst dragiga i hela huset. Näst nyast, i matrummet. Detta är målat brunt. Jag har satt på en mönstrad kontaktplast för att minska insynen.  Gränden är smal.. På våning två är alla fönster ga

Husets ögon, är det inte så fönstren brukar kallas? Det indikerar att det är något viktigt och framträdande man pratar om. Något som ska hanteras med eftertänksamhet och försiktighet. Att det inte alltid efterlevs har nog fler än jag noterat. Ganska brutala byten till fönster som absolut inte passar hustypen sker ofta både i Sverige och i Frankrike. Visst finns det en massa fördelar med nya fönster: energieffektivitet, lättare att hantera, ljuddämpande osv. Men varför väljer man enrutevarianten, när man äger ett gammalt hus med spröjsade fönster som original? Min personliga stilkänsla säger mig att det blir fel uttryck och funkar inte med en gammal byggnad. Vårt stackars lilla hus i den ångermanländska skogsbyn hade fått såna nya moderna rutor, troligen redan på 1970-talet. Huset blickade dystert och glosögt ut över nejden med sina perspektivfönster i helt fel storlek. Originalen hade varit högre, säkerligen spröjsade enkelglas med lösa innanfönster. Vi bytte ganska raskt ut des

Golvet i det ångermanländska kök- och matrummet hade sett sina bästa dagar. Åratal av egna och andras hundar som sladdat i kurvorna rusandes mot matskål, ytterdörr med mera. När vi en gång köpte huset låg här en sliten linoleummatta som för övrigt också den hade märken efter hundklor. Vi tog bort mattan med mycket möda och stort besvär, den satt stenhårt. Sedan var det masonit med tusen och åter tusen små nubb. Vi kröp omkring på golvet och lade ner mycket tid för att få bort allt. Sedan slipades och lackades detta undergolv i gran. Nu har det gått närmare två decennier. Hur motigt och trist det än kändes var det dags för renovering. Vi hade verkligen ingen lust och bad ett golvföretag om en offert. 20 000 kronor för slipning av knappt 20 kvadratmeter golvyta skulle de ha! Vi beslöt att göra jobbet själva och hyra maskiner precis som vi gjorde sist. En helgs jobb senare är allt klart. Det gick bra, även om det numera inte är lika lätt att kravla omkring på knäna. C har inbyggd

Jag tycker verkligen om blommor och har ett antal perennrabatter i den ångermanländska trädgården. Rensning av ogräs blir det väl lite si och så med, men eftersom blommorna växer tätt, tätt ihop i rabatterna så blir det inte så värst mycket att ta bort. Min trädgård måste vara lätt att sköta så det gäller att undvika komplicerade eller krävande plantor. Inget grönsaksland finns det heller, bara några olika kryddväxter i kruka. På våren brukar jag kratta ur rabatterna jättetidigt eftersom det är enkelt gjort innan det börjar grönska för mycket. Så lägger jag på lite ny jord och någon sorts gödsel. Hönsgödsel till exempel. Benmjöl var uteslutet så länge vi hade en hund på gården. Det blev garanterat uppätet! I år har jag dessutom gjort nässelvatten för första gången och blommor och kryddor har fått sig en skvätt av det då och då. Buskarna brukar få lite aska från vedspisen ibland. Nu ska jag bombardera er, kära läsare, med blommor, blommor och åter blommor. Allihop från vår trädgård

Jag tycker det finns alldeles för mycket av det engelska språket överallt! Kläder, affischer, prydnadssaker, allt, allt har engelska fraser och ord. För mig känns det lite bakvänt att som svensk bo i Frankrike och där omge sig med engelskan. Det finns faktiskt andra vackra språk. Gissa vilket av dem som jag föredrar, förutom svenskan då? Så därför, när jag ser något med fransk text köper jag det omedelbart. Det tycker jag är mycket trevligare!

En rejält försenad födelsedagspresent gick av stapeln under vår senaste frankrikeresa. C hade den innestående, han hade önskat sig en upplevelse av något slag. Gavelinwine hade en vinresa i Languedoc, Herault i början av oktober. Vi följde med under den dagen som delvis gick i Picpoul de Pinets tecken. Turen utgick från Marseillan. Vi startade med provsmakning och visning av produktionen på en vingård. Sedan blev det lunch på en skaldjursrestaurang med pinfärska ostron och musslor direkt från odlingarna i etangen alldeles utanför. Vi fick Picpoulvin till, vad annars? La Cabane är en enkel liten restaurang med terass alldeles vid vattenytan. Det var varmt nog att sitta ute, underbart! Efter maten blev det besök och guidning hos en olivoljeproducent samt på Noilly Prat. Dagen avslutades med trevlig middag på Chateau du Port i hamnen i Marseillan. Picpoul, förstås, bland annat!  Här var det rundvandring och provsmakning.  Hos Moulin du Mont Ramus i Bessan. Vi fick sm

Det blev en eftermiddag i trattkantarellens tecken nyligen. En härlig höstdag med sneda solstrålar och hög, klar luft. Till skillnad från mitt gula-kantarellställe som är oländigt, brant och risigt är trattisskogen slät och mossig "gammskog". En riktig urskog med höga lavklädda granar och vindfällen. Jag tog några foton bara för att det var så vackert.  Den gamla stigen har blivit en fyrhjulingsväg. Det kan man väl tycka vad man vill om.  Först måste man klafsa över en liten myr....  ...sedan kommer man till trattisarnas hemvist.  En näve frostnupna lingon. Sött, syrligt och beskt - alla smaker på samma gång. Mums! Skörden. Liten men naggande god.

Jag har dåligt tålamod. Det är kanske inte den bästa renoveringsegenskapen. Men denna min brist kan kanske också vara till fördel. Jag blir färdig ganska fort och tänker noga över nyttan av nedlagd tid, pengar och arbetsinsats. Det tål inte alltid granskning med lupp, men det blir gott nog. Ta till exempel innerdörrarna i Vita Ängeln. De som jag målat grå instället för den rätt trista bruna kulören de hade. Slitna, skeva dörrar från olika tidsperioder. Ett par helt nya, enkla som jag gissar är köpta på något byggvaruhus. Halldörren ser hemsnickrad ut. Flera fina spegeldörrar. För det första byter jag inte ut någon av dem. I Vita Ängeln finns interiördetaljer från alla möjliga tidsepoker. Det är omöjligt att veta vilken epok man ska satsa på när man knappt vet när huset är byggt. 1860-talet säger notarien. Ja, vissa delar. Andra detaljer ser mycket äldre ut i mina ögon. En del helt nytillkomna element finns också, såsom ny rumsindelning. För det andra lägger jag inte enorm tid på