Doris två hem

Efter en lång och i mitt tycke ganska tråkig bilresa är vi äntligen här. I Vita Ängeln. 300 mil på vägarna och lika många mil hem igen om ca 5 veckor. För min del är nog flygplanet ändå ett mer attraktivt transportsätt. Men det finns trots allt en del fördelar med bilen: man får med sig ganska skrymmande packning och man får med sig hunden. Skrymmande packning nr 1: Ikeas gamla köksserie Faktum har ju utgått och säljs inte längre i varuhusen. Men fram till september månad går det att komplettera på nätet. Så det har jag gjort. Ett helt köksskåp fick följa med söderut. De platta paketen gick fint att lasta i bilen. Skrymmande packning nr 2: Mattor. Inte bara för att bekämpa slammerljud, utan också för att de är vackra och dekorativa.  Köket.    Övre hallen.    Badrummet. Skrymmande packning nr 3: Ett badrumsskåp. Även det ett platt paket, återkommer till det senare. Skrymmande packning nr 4: En retroservis Safari från Upsala Ekeby...

Min mamma, borta sedan många år, var en ivrig hantverkare. Jag minns från min uppväxt att hon gick en massa kurser och provade på det ena och det andra inom hantverkskonsten. Här kommer en uppräkning på det hon sysslade med, taget rakt ur minnet, bara: batik, näverslöjd, tennbroderi, möbeltapetsering, makramé, klädsömnad, lapptäcken, tillverkning av diverse tomtar och troll i olika tekniker. Med mera!! Jag antar att jag ärvt lite grann av hennes intresse för att tillverka saker med händerna. Jag har dock inte hennes tålamod till finlir, utan är mera av typen "från idé till färdig produkt utan dröjsmål". FSDG (=fort ska det gå). Makramé är ju väldigt inne nu igen, man ser amplar och "väggsmycken" överallt. För några månader sedan tyckte jag det var mossigare än allt mossigt med makrame´, och minns med fasa mammas alster i lejongult och sjuttiotalsbrunt.... Men lättpåverkad som jag är har jag helt ändrat åsikt. Nu tycker jag det är både vackert och intressant så ...

Vi har sparat några överblivna bitar av armeringsmatta efter gjutning av golv i garage och uterum. Jag fick ögonen på dem i höstas och tänkte att med lite fixning kunde de bli finfina som stöd till perennerna, i form av små staket. Planen var att fläta in böjliga videpinnar i rutorna. Grannen som äger marken gav grönt ljus att klippa i hans videbuskar i dikesrenen. Sedan kom advent och annat och det hela lades på is (...och snö). Nu har i alla fall mina små staket blivit verklighet. C fick, som vanligt, rycka in med hand- och maskinell kraft. De perenner som väller ut utanför rabatterna hoppas jag nu ska hålla sig inom sina gränser och inte försvåra gräsklippningen. Jag tycker det blev så fint att videflätningen känns helt överflödig! Bra att ha-grejer Vinkelslipen går varm Den här kinesiska Plymspirean blir inte så hög, men blomstänglarna böjer sig. Jag hoppas de fått lite stöd nu! Den här rabatten ligger i skyddat söderläge. Så här långt har Dagliljan och...

Jag ville ha en bänk, det var så det började. Jag har funderat, letat och googlat men inte hittat någon lämplig. Fel mått, fel modell eller alltför dyr. Så vad gör man? Designar en egen, helt enkelt. Ut i vedboden! Där fanns några bitar grova plank som vi sparat. Nu kom de till användning för att snickra ihop en helt egen sittbänk med rätt mått och utseende. C hjälpte mig att såga ut delarna. Själva sittytan har en naturlig framkant som jag vill bevara. Det var bara att peta loss lite lös bark.  Snickeriarbete pågår! En oslipad diamant. Efter lagom slipning ytbehandlar jag med gråpigmenterad hårdvaxolja. Det känns viktigt att inte överarbeta träet för hårt. Det ska inte vara helt perfekt, utan lite rufft och rustikt. Färdig!  Vi ska ta bilen till Autignac till sommaren. Jag räknar kallt med att få med mig bänken ner. Placeringen i inredningen är bestämd sedan länge!

Jag har både stickat och virkat en hel del, men det är länge sedan nu. Är fruktansvärt ringrostig och kommer knappt ihåg hur man gjorde. Jag fick plötsligt en väldig lust att börja handarbeta igen när jag hittade lite rea-garn häromdagen.  Nu ska här virkas mormorsrutor! Jag måste träna upp mig. Lite randigt tyg syns också, som ska användas till lite "fixningar" i Vita Ängeln. Jag har virkat mormorsrutor förr, det finns det bildbevis på. Min syster Å tecknade av mig när jag satt och virkade för glatta livet. En jätterolig liten bild! Det blev faktiskt en hel pläd som den på tidningsbilden.

Maken C deltog för ett ett antal år sedan i ett projekt tillsammans med Kollektiva Konstnärsverkstan, KKV.  Några av de lokala konstnärerna ville arbeta med speciella textiltryck. C konstruerade därför en apparat, en ångfixerare, för detta ändamål. Konstnären färgar in och trycker sitt  mönster på tyget. Detta hängs sedan in i fixeringsapparaten där det ska vara mättad ånga och absolut ingen kondensbildning. C tillverkade några sådana ångfixerare som kom till olika ställen i landet. Här står den, "kokar'n", som vi lite skämtsamt vanvördigt brukar kalla den.  C fick en stor textil i gåva av konstnären själv, Kerstin Lindström. Den pryder nu sin plats i Vita Ängeln samtidigt som den funkar lite ljuddämpande.  Ursäkta den dåliga bilden, men jag vill gärna visa den ändå. Det här är vintage Marimekko från "tiden", dvs mitten på 70-talet, och som heter Villiruusu. Jag köpte textilen själv då, i Torneå som är Haparandas grannstad på finska sidan av Torne...

Det kom upp en bild på Pinterest som jag bara måste visa.  Det handlade om golvbeläggningar, närmare bestämt något som heter Terrazzo. Det finns i en mängd olika kulörer och är lika vanligt ute på terasser som inomhus. Andra benämningar är konstbetong eller cementmosaik: Det är ju Vita Ängelns golv! Jag trodde det var vanliga klinkers, men hade tydligen fel. Inte för att det är särskilt viktigt, men jag blev i alla fall glad och tycker den nya informationen är intressant och berikande.