Tillbakablick på året som gått.

Det gångna året, ja vad ska man säga om det? Bilden ovan får väl illustrera både känslan som till stora delar har präglat det, samtidigt som det faktiskt har varit en fuktig, dimmig och grå höst. Fotot är taget vid Västersjön under en novemberpromenad runt vår Ångermanländska skogsby. 

Jag har i vanlig ordning tittat igenom fotogalleriet och dragit mig till minnes vad som hänt under 2020. Det där med "C" kommer inte att nämnas här, så mycket är säkert.

Vad har hänt då? Hemma i skogsbyn fick uterummet en välbehövlig makeover. Ny loungedel med soffor samt en matbordsdel. Det blev trivsamt och bra. Dessutom blev vi med plåtis och den måste ju såklart få ett skärmtak. Det blev byggt i ett huj!

I Vita Ängeln monterades en ekbräda på halvväggen och fönsterluckorna repareras och målas med linoljefärg i engelskt rött. En annan efterlängtad händelse var att vi fick fiber indraget. En montör anlände på utsatt dag och tid med skylift och meterlång borrmaskin och vips var det klart.
 
Vi tillbringade september och oktober i Vita Ängeln och kunde röra oss relativt fritt. Men hur det än var så fick vi planera om mer än en gång. Det blev inga utflykter mot havet och Camargue på grund av större smittspridning mot Montpellier-Marseillehållet. Istället for vi med vänner en dag till krukmakarbyn Saint Jean de Fos där jag inhandlade skålen ovan. Tyckte både färg och mönster passade perfekt till min retro Safari-servis. Samma dag besökte vi även St-Guilhem-le-Désert, åt lunch och promenerade runt i den vackra lilla byn. Vackert väder och inte alls mycket folk, perfekt!
St-Guilhem-le-Désert med torget och den jättelika Platanen.
  
Omplanering skedde även hemma i Sverige. Vi ville åka Vildmarksvägen med husbilen i juli men stora mängder turister däruppe i Stekenjokk och förtvivlade samer med skingrade renflockar gjorde att vi ändrade oss. Vi reste upp till Tornedalen, därefter till Storforsen och sedan Inlandsvägen genom Lappland söderut och hemåt. 


Rundar av inlägget med vackra vyer. Överst vänster: pimpelfiske på Öjesjön i januari, höger: ett folktomt Vias plage i oktober.
Nederst vänster: tjärnen nedanför vårt hus i maj, höger: Torneälven i kvällssol i juli.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jie-Keramik.

Bild
Dessa keramiktavlor måtte väl varenda kotte känna igen! Högst troligt är väl också att någon av Er, kära läsare, har en och annan i sin ägo. Jag ser dem mycket ofta alla fall, till exempel under mina hembesök i jobbet. De är inte så särskilt vackra, där de hänger. Men designen, motiven och färgsättningen gör att det inte går att ta miste: väggreliefer, 1970-tal, från det gamla ärevördiga företaget Jie-Keramik. De där borde jag enkelt kunna samla på mig för noll och intet, tänkte jag lite naivt. De kan ju inte ha något värde, fullständigt urmodiga som de är. Men så lätt var det inte. Och inte helt gratis heller, även om de flesta inte betingar några tresiffriga belopp precis. Tavlorna ovan har jag köpt under vinterns lopp. Jag har valt ut motiv med de djupaste relieferna. Varför? Tänk er dem i grupp, vitmålade, på en putsad, vitmålad och fransk vägg. Det kan nog bli riktigt bra!
Läs mer

Vägs ände.

Bild
Vi har tillbringat hösten i Vita Ängeln. Gjort utflykter. Levt vardagsliv. Småfixat i huset.  Nu tycker jag att Ängeln får klara sig i nuvarande skick ett tag. Det mesta är renoverat, det återstår mest bara löpande underhåll såsom fönstermålning (förutom garaget, men det är en annan historia). Inte mycket att skriva hem och berätta om. Renovering och målning av fönsterluckorna fortsätter såklart. Nu är det bara två par luckor kvar, men de är också de mest komplicerade att få i skick. En hel del snickeriarbete måste till. Ett lite större arbete vi äntligen tog itu med var altandörrarna. De fick sig en ordentlig genomgång med nytt virke istället för murket, reparation av kittfalser och ny färg. Det blev så bra och behövde verkligen göras.   Före och efter. September och oktober månader har varit torra och varma i Languedoc. Vi har gjort utflykter med plåtisen. Äntligen har jag fått se svarta tjurar, vita hästar och rosa flamingos. Var någonstans? Jo i Camargue! Vi hade några härliga daga
Läs mer

Husqvarna N:o 426

Bild
Hur skulle jag klara mig utan vedspisen? Den är verkligen en fantastisk tillgång här i vårt gamla hus. Strömavbrott, värme, matlagning och mys: allt klarar den! När vi köpte fastigheten fanns redan en så kallad smalspis här. En liten pytte med två kokplattor och låg verkningsgrad. Så kan man ju inte ha det när man bor i en gammal  kôrsbönning  ute på bonnvischan. Så den byttes raskt ut mot denna trotjänare, Husqvarna 426. Eftersom spisen är emaljerad och inte så snirklig är den troligen från 1930-talet. Vi har nyligen köpt en spisfläkt för att sprida värmen ut i de andra rummen. När den blir varm startar en liten elmotor som driver fläktbladen. Den fungerar utmärkt och jag kommer att avveckla takfläkt-hatobjektet snarast. Istället kommer min gamla PH 4 upp. Det blir mycket bättre! Jag lagar alltid mat på Husqvarnan, när den ändå är varm. Eller kokar kaffe. Ugnen är inte lätt att klura ut. Den blir superhet och värmen är ojämn så man måste alltid tänka på att vända på plåten i
Läs mer