Jag bloggar om en bräda.

Det är inte viken bräda som helst, utan en lång och präktig, i ek. När vi för flera år sedan renoverade i Vita Ängelns kök och matrum öppnade vi upp mellan rummen och skapade en halvvägg. Allt för att få bättre kommunikation, mer ljus och rymd mellan rummen. Det blev också lättare att möblera på ett funktionellt sätt.

Sedan har åren gått och det blev inte riktigt färdigt. Halvväggen saknade ett avslut, den upphörde i tomma intet kändes det som. Det behövdes en riktig ekplanka där, en lång rustik sak. Det hade jag helt klart för min inre syn. Ingen tjusig del av en stavlimmad bänkskiva, nej, nej. 

Jag börjar med att visa det färdiga resultatet.

En halvvägg utan pondus, rumphuggen. Behöver en bräda på sig.

Det har inte varit helt lätt att hitta en sån bräda. Vi har frågat runt lite, besökt en del brädgårdar osv men utan napp. Till slut fick vi tag på en via företaget Maisondedeux's försorg. Den blev liggande ett tag men förra sommaren fick vi hem den. Brädan i mina drömmar, men i ett bedrövligt skick. 3½ meter ek, krokig, skev och vriden åt alla upptänkliga håll! Vi hade små förhoppningar om att någonsin få till den. Den måste ju vara rak annars funkar det inte. 

C lade hela härligheten i spänn med en massa tvingar. Vi tänkte att den fick ligga där över vintern tills nästa besök i Vita Ängeln. Sen kom ju som bekant C-pandemin och alla vistelser i Vita Ängeln har skjutits upp. Fram tills för en vecka sedan, nu är vi äntligen på plats. När vi tog loss plankan häromdagen, efter ett år i spänn var spänningen(!) stor...och se på tusan, det hade fungerat! Nu var det ett mycket rakare och hanterligare stycke ek vi hade framför oss.

Plankan ligger i spänn på en stege, ett någorlunda rakt och stabilt underlag. 

Lätt hyvling och slipning, inte för mycket. Plankan ska ha ett rustikt utseende.

C sågade bort det värsta krokigheterna i båda ändar tills drygt 2½ meter återstod. Efter lite rengöring, hyvling och slipning så monterade vi den. Jag behandlade med hårdvaxolja och nu är det klart. Tog bara 7 år och en eftermiddag. Nu kan jag gå vidare mot andra projekt såsom målning av fönsterluckor och utflykter till Camargue. Men mer om det en annan gång.