Dörrar och genvägar.

Jag har dåligt tålamod. Det är kanske inte den bästa renoveringsegenskapen. Men denna min brist kan kanske också vara till fördel. Jag blir färdig ganska fort och tänker noga över nyttan av nedlagd tid, pengar och arbetsinsats.
Det tål inte alltid granskning med lupp, men det blir gott nog.

Ta till exempel innerdörrarna i Vita Ängeln. De som jag målat grå instället för den rätt trista bruna kulören de hade. Slitna, skeva dörrar från olika tidsperioder. Ett par helt nya, enkla som jag gissar är köpta på något byggvaruhus. Halldörren ser hemsnickrad ut. Flera fina spegeldörrar.

För det första byter jag inte ut någon av dem. I Vita Ängeln finns interiördetaljer från alla möjliga tidsepoker. Det är omöjligt att veta vilken epok man ska satsa på när man knappt vet när huset är byggt. 1860-talet säger notarien. Ja, vissa delar. Andra detaljer ser mycket äldre ut i mina ögon. En del helt nytillkomna element finns också, såsom ny rumsindelning.
För det andra lägger jag inte enorm tid på att få dörrarna att se ut som nya. Knappt någon slipning, minimal spackling och så på med den grå färgen. Klart! Det blir tillräckligt fint och den hetsiga renoveraren är nöjd. Inget är bytt eller förstört och nästa ägare till dörrarna kan enkelt ta vid och förbättra om hen så önskar. Är inte det en genväg, så säj?

Dörrkavalkad från Vita Ängeln, före och efter:

Innerdörr mot hallen:




Dörren mot trappan ner till ytterporten:


Sovrumsdörren:





Enkla "nya" badrumsdörrar:






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jie-Keramik.

Bild
Dessa keramiktavlor måtte väl varenda kotte känna igen! Högst troligt är väl också att någon av Er, kära läsare, har en och annan i sin ägo. Jag ser dem mycket ofta alla fall, till exempel under mina hembesök i jobbet. De är inte så särskilt vackra, där de hänger. Men designen, motiven och färgsättningen gör att det inte går att ta miste: väggreliefer, 1970-tal, från det gamla ärevördiga företaget Jie-Keramik. De där borde jag enkelt kunna samla på mig för noll och intet, tänkte jag lite naivt. De kan ju inte ha något värde, fullständigt urmodiga som de är. Men så lätt var det inte. Och inte helt gratis heller, även om de flesta inte betingar några tresiffriga belopp precis. Tavlorna ovan har jag köpt under vinterns lopp. Jag har valt ut motiv med de djupaste relieferna. Varför? Tänk er dem i grupp, vitmålade, på en putsad, vitmålad och fransk vägg. Det kan nog bli riktigt bra!
Läs mer

Vägs ände.

Bild
Vi har tillbringat hösten i Vita Ängeln. Gjort utflykter. Levt vardagsliv. Småfixat i huset.  Nu tycker jag att Ängeln får klara sig i nuvarande skick ett tag. Det mesta är renoverat, det återstår mest bara löpande underhåll såsom fönstermålning (förutom garaget, men det är en annan historia). Inte mycket att skriva hem och berätta om. Renovering och målning av fönsterluckorna fortsätter såklart. Nu är det bara två par luckor kvar, men de är också de mest komplicerade att få i skick. En hel del snickeriarbete måste till. Ett lite större arbete vi äntligen tog itu med var altandörrarna. De fick sig en ordentlig genomgång med nytt virke istället för murket, reparation av kittfalser och ny färg. Det blev så bra och behövde verkligen göras.   Före och efter. September och oktober månader har varit torra och varma i Languedoc. Vi har gjort utflykter med plåtisen. Äntligen har jag fått se svarta tjurar, vita hästar och rosa flamingos. Var någonstans? Jo i Camargue! Vi hade några härliga daga
Läs mer

Husqvarna N:o 426

Bild
Hur skulle jag klara mig utan vedspisen? Den är verkligen en fantastisk tillgång här i vårt gamla hus. Strömavbrott, värme, matlagning och mys: allt klarar den! När vi köpte fastigheten fanns redan en så kallad smalspis här. En liten pytte med två kokplattor och låg verkningsgrad. Så kan man ju inte ha det när man bor i en gammal  kôrsbönning  ute på bonnvischan. Så den byttes raskt ut mot denna trotjänare, Husqvarna 426. Eftersom spisen är emaljerad och inte så snirklig är den troligen från 1930-talet. Vi har nyligen köpt en spisfläkt för att sprida värmen ut i de andra rummen. När den blir varm startar en liten elmotor som driver fläktbladen. Den fungerar utmärkt och jag kommer att avveckla takfläkt-hatobjektet snarast. Istället kommer min gamla PH 4 upp. Det blir mycket bättre! Jag lagar alltid mat på Husqvarnan, när den ändå är varm. Eller kokar kaffe. Ugnen är inte lätt att klura ut. Den blir superhet och värmen är ojämn så man måste alltid tänka på att vända på plåten i
Läs mer