Doris två hem

Skruvdragaren har fått jobba en del under påskveckan i Vita Ängeln. Jag har alltid lite blandade känslor när det gäller att borra brutala hål i vackra orörda väggar, men måste man, så måste man. Inreda alltså.  Min egentillverkade makraméampel. Belysning i trappan till andra våningen har äntligen kommit på plats. Den trista sladden med vidhängande glödlampa som hängt här i några år har ersatts av en något mer genomtänkt armatur. Och så en dramatisk makramébonad. Köpt i butik denna gång. Vägglampan som jag ropade in på Tradera i vintras. Jag tycker verkligen den är jättefin där den hänger och kastar ljusreflexer på väggen. Ingen bra bild, men jag fyndade 70-talsfåglarna på rad, från Jie Keramik, på Tradera. Bara för att färgerna är exakt (!) samma som i väggtextilen. Och för att de är så gulliga.

Den slitna frasen i rubriken måste jag bara använda nu! För det säger allt om hur terassen blev. Klinkers, grått i olika nyanser lagt på skrå, gör att ytan känns mycket större och luftigare. Dessutom är väggarna nymålade. Påskveckan i Vita Ängeln bjöd på varmt och soligt väder, så vi kunde tillbringa mycket tid där ute. Underbart!

Jag gillar inte när saker ligger oanvända. Att ha en massa prylar som bara är hyllvärmare är för mig ett riktigt energitjuveri. Vissa grejer kan ju ha affektionsvärde kan man tycka, men det begreppet är faktiskt inte särskilt intressant för mig. Jag känner att det är mycket få saker som är kopplade till något speciellt viktigt minne och måste sparas av den anledningen. Varför nu denna utgjutelse? Jo, jag har en trave kökshanddukar i mitt linneförråd. Som inte används - mer än kanske de översta sex. Bland annat låg där sex stycken helvita linnehanddukar efter mamma, med hennes monogram broderat. Dem ville jag göra något roligt av.  Det blev en stor duk. Precis min stil, lite pyssel och fix och vips ett helt nytt uttryck. Kul. Och medan ångan ändå är uppe tänker jag dekorera denna duk också. Det är hemvävt linne med en hålsömsbård. Vacker men svårplacerad, så den ligger oanvänd. Det skadar nog inte med ett litet svartvitrutigt band!

Nej, jag har inte skrivit fel i rubriken! Jag har faktiskt varit på ginprovning. Härnö Gin http://hernogin.com/  strax utanför Härnösand har en hantverksmässig, ekologisk produktion av Gin, cirka 30000 liter per år. Det finns 4 olika "standardsmaker" och så några specialutgåvor som dyker upp ibland, tex med tillsats av lingon. Det var riktigt intressant att försöka lista ut om det gick att känna av smaker av citrus, svartpeppar, älggräs, enbär (naturligtvis, ingår alltid i Gin), osv. Provning ska gå av stapeln! Blindtest med 6 olika ginsorter, varav två av annat märke än Härnö Gin. Hopplöst svårt såklart, men intressant att märka vilken skillnad det var på smakerna.  Destilleriets hjärta: själva destillatorn i blänkande koppar. Olika sorters Gin på display. Det här, mina vänner, anser jag utgör de två ingredienserna till en riktig Gin&Tonic deluxe! 

Bloggtorka var ordet. Många, långa vinterveckor. Ganska händelselöst just nu. Ljuset i mörkret skymtar i alla fall: frankrikeresan till påsk är bokad och klar. Härligt! Jag har börjat planera lite för sommarens fägring. Det dök upp ett barndomsminne för ett tag sedan. Min kompis Karins pappa Axel var en hängiven trädgårdsodlare. Hans Luktärter mot söderväggen: en kaskad av doftande blommor i olika färger! Jag måste ha Luktärter, helst bums men får väl ändå vänta tills fröna gror m.fl longörer... Från tanke till handling. Ut på Nätet och ta reda på hur man gör, för jag är inte speciellt kunnig inom blomsterområdet. Jag har tillverkat odlingskrukor, blötlagt och sått frön enligt konstens alla regler. Det har nu gått två veckor och ingenting har grott. Ännu. Jag viker odlingskrukor "en masse". Först vanlig blomjord, sedan ett litet lager med såjord. Om allt lyckas kommer jag att ha ett 60-tal Luktärtsplantor som jag inte har nån aning om var jag ska plantera. Det f...

Hur skulle jag klara mig utan vedspisen? Den är verkligen en fantastisk tillgång här i vårt gamla hus. Strömavbrott, värme, matlagning och mys: allt klarar den! När vi köpte fastigheten fanns redan en så kallad smalspis här. En liten pytte med två kokplattor och låg verkningsgrad. Så kan man ju inte ha det när man bor i en gammal  kôrsbönning  ute på bonnvischan. Så den byttes raskt ut mot denna trotjänare, Husqvarna 426. Eftersom spisen är emaljerad och inte så snirklig är den troligen från 1930-talet. Vi har nyligen köpt en spisfläkt för att sprida värmen ut i de andra rummen. När den blir varm startar en liten elmotor som driver fläktbladen. Den fungerar utmärkt och jag kommer att avveckla takfläkt-hatobjektet snarast. Istället kommer min gamla PH 4 upp. Det blir mycket bättre! Jag lagar alltid mat på Husqvarnan, när den ändå är varm. Eller kokar kaffe. Ugnen är inte lätt att klura ut. Den blir superhet och värmen är ojämn så man måste alltid tänka på att vända på...

Nu har jag ju nästan skapat en tradition med mina kollage över året som gått. Jag som annars är ganska dålig på att upprätthålla traditioner. De är till för att göra avsteg från, tycker jag. Skämt åsido, det är kul att minnas tillbaka lite och ett tillfälle att titta igenom alla hundratals bilder som tagits under året. Jag har gjort fyra små kollage som sammanfattar lite olika delar: pyssel och hantverk, nytt i Vita Ängeln, sommarens (långa) resa genom Europa och upplevelser i Autignac med omnejd. Håll till godo. Både små och lite större jobb blev det. Vi hyrde en skylift och kunde rödfärga östra gaveln väldigt smidigt på en helg. Väl värda pengar! Vita Ängeln har fått sitt. Fullkomligt älskar terassmarkisen! Golvet har jag ännu inte sett mer än på bild. 600-mila resan. Höjdpunkten var faktiskt Moseldalen. Annars mest transportsträckor med motorvägar, köer, och biltullar. Jag blir ganska förvånad på mig själv när vi nu börjar prata om att göra samma resa till sommaren igen...