Doris två hem

Det kom upp en bild på Pinterest som jag bara måste visa.  Det handlade om golvbeläggningar, närmare bestämt något som heter Terrazzo. Det finns i en mängd olika kulörer och är lika vanligt ute på terasser som inomhus. Andra benämningar är konstbetong eller cementmosaik: Det är ju Vita Ängelns golv! Jag trodde det var vanliga klinkers, men hade tydligen fel. Inte för att det är särskilt viktigt, men jag blev i alla fall glad och tycker den nya informationen är intressant och berikande.

Det finns en klar nackdel med gamla sydfranska stenhus, såsom Vita Ängeln. Nämligen det faktum att huset enbart består av hårda material såsom kakel, klinker, puts och sten. Min tinnitus protesterar vilt eftersom akustiken i rummen blir så "hård". Alla ljud förstoras, och låter extra slamrigt mot min stackars pinade vänstertrumhinna. Här gäller det att anlägga moteld. In med mjuka material i form av textilier och trä! I de fönster det är möjligt hänger jag gardiner. Jag har även ett par vackra textilier som jag satt upp på väggen, som stora bonader. Mer om det i ett senare inlägg. Kökets nuvarande bänkskivor i en plastaktig träimitation ska vi byta ut till massivt trä. Jag tror ljuden absorberas bättre då, och blir mer dämpade. Ser framför mig ekskivor med lite rustikt utseende, som skulle kontrastera fint mot metrokaklet. Jag kommer dessutom faktiskt att ta bort porslinshon, den är opraktisk, ömtålig och "slammermässigt" en katastrof! Det blir en rostfri diskb...

Det har blivit ett par brocantebesök och ett par vide grenierbesök även under denna vistelse i La France. På loppisen fastnade jag för ett litet skåp, som jag efter några dagars funderande och vånda åkte tillbaka och köpte. Kunde bara inte släppa tanken på det, det var så annorlunda och nätt i storleken. Grundlig rengöring och trämaskbehandling blev det. Det är nackdelen med att köpa gamla möbler.   Två trevliga vide greniers, i byarna Lignan-sur-Orb och Bassan, har också avverkats. Där fick ett par små tavlor följa med hem, bara för att de är så dekorativa. Den högra är en liten etsning med finfin ram. Alltid finns det någon plats för dem i Vita Ängeln. I utkanten av Beziers finns den fina inredningsbutiken Patines et Porcelaine, som är väl värd ett besök. Jag slog till på en spegel till den nyrenoverade hallen, väldigt impulsivt, men utan efterförljande ånger! Taklampan som jag tillverkade till vardagsrummet är klar och upphängd. Jag är nöjd, ...

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Inredning är för mig absolut inte något statiskt och för-evigt. Vi har det mysigt och bra här i Autignac just nu. När vi anlände hit för några dagar sedan var det mindre av den mysiga varan. Det hela kan sammanfattas i ett enda ord: byggdamm! En bofast god vän har gjort ett fantastiskt jobb här i Vita Ängeln. Han har putsat och lagat väggar och tak i matrumsdelen, vardagsrummet och hallen. Dessutom har han målar allt. Det blev så fint, vitt och fräscht! Nu har vi ägnat ett par dagar åt att städa och sätta upp lampor, gardiner, speglar: allt det som vi plockade ner för ett halvår sedan inför renoveringsjobbet. Det är i detta skede som jag har tänkt om. Spegelväggen som jag skapade har jag helt skippat nu. Väggen vid fönstret är så vit och ljus nu, så jag tycker inte det tillför något med speglarna. Jag ska tänka ut något annat med dem istället. Den fina hallampan hänger numera lite för lågt, den ska kanske få en annan plats. Jag fundera...

Pappa dog i januari. Han hade en låda med osorterade fotografier, som sträcker sig från början på 1900-talet och nästan 100 år framåt. På de äldsta bilderna blickar allvarliga och uppsträckta personer rakt in i kameralinsen. På bilderna från slutet på 1900-talet är det inte lika seriöst, det där med fotografering. Min syster Å och jag har börjat titta igenom lådan med foton. Jag, som är näst intill ansiktsblind, känner inte igen alla människor som figurerar på bilderna. Tur att syrran har bättre koll! Eftersom jag är intresserad så tittar jag mycket på inredningen och interiörerna, det vill säga det som man kan se bakom personerna! Det tycker jag är intressant och kan säga en hel del om den tidens anda. Jag har skannat in några foton. Inte allra bästa kvalitet, tyvärr, men håll till godo! Här sitter jag, jättesur för jag har ramlat och fått en fläskläpp. Mamma och pappa köpte möblemanget 1959. Duxsoffan var i gult nopprigt tyg. Soffbord i teak. Det fanns bokhylla också, samt ...

Visst är det kul och givande att fynda på loppis: billigt, hållbart och bra. Men ibland går man förbi dyra butikens skyltfönster och inser, på en millisekund, att där är ju prylen man bara mååååste ha! Så var det med Solstickankudden. Jag blev förtjust direkt. Det visade sig att Solstickan har en hel del designade saker med sin logo på, till exempel brickor, handdukar, brandfiltar med mera. Vem känner inte igen den lille gossen? Väl inne i butiken sprang jag på den lampskärm som jag länge saknat. Att jag saknat den visste jag inte förrän jag såg den, det erkännes. Min fina golvlampa i teak och mässing kommer från föräldrahemmet och köptes 1959. Originalskärmen, som är borta sedan länge, var i ärggrön sidenrips. Men jag tycker den här nya skärmen passar bra, lite retroflirtig, sådär. På hyllan står förresten världens vackraste vas: Dagg från Svenskt Tenn. Jag fick den som en mycket generös gåva nyligen. Jag som hade planerat att önska den i present nästa gång jag fyll...

Som Ni väl redan räknat ut, kära läsare, så har jag lätt för att "snöa in" på vissa saker. Jag vill gärna visa en av mina lite originellare samlingar, nämligen grytunderlägg i bast. På 60-70- talen fanns en uppsjö av sådana i varje kökslåda. Nu är de inte helt lätta att få tag på. De måste vara i fint skick med intakta färger och inte brända som många blivit av flitig användning. Tyvärr tål de inte att förvaras i dagsljus, då bleks de på ett kick. Jag tycker de är vackra och dekorativa, men fullständigt oanvändbara och opraktiska!