Virus-vår och alla möjliga andra funderingar.
Covid 19: check! Jag blev sjuk i slutet av mars. Ungefär som en rejäl flunsa, bara mycket mer utdragen och tröttande. Coronatestet var positivt, och det var ju bra. Nån tröst ska man väl ha när man genomlidit detta. Nu kan jag glädjas över att vara smittfri och immun! Maken C likaså, han hade lite halsont och rethosta några dagar och jobbade då hemifrån, det var allt.
Virus eller inte, våren traskar på precis som den brukar. Kanske lite kyligare i år här i Ångermanland, men snöfritt tidigt.
Flyttfåglarna har anlänt. Tranparet och Sångsvanarna häckar där borta vid tjärnen nedanför vårt hus. Sädesärlan och Svalan kom i helgen. På fälten ner mot vattnet håller Tofsvipan och min favoritfågel Storspoven till.
Jag blir alltid så glad av att höra Storspovens sång, då vet man att vintern är över. Det påminner mig om försomrarna i Tornedalen. Föreställ er, kära läsare, detta:
Ljusa sommarnätter där solen inte går ner. Älvdans över fälten som sluttar ner mot Torne älv. Små timrade lador utströdda. Tyst, förutom Storspovens drillande sång. Och myggens inande.
Min promenadväg denna förmiddag. Vägen här har ett roligt namn som låter så här på ångermanländska: Kaijarsh-backen. Jag tänker mig att det är någon som kallats Kaja som bott här.
Det har inte hänt så mycket i trädgården ännu, det har varit för kallt. Men de små blekgula vivorna är på gång, liksom Stormhattar och Liljor i den mest skyddade rabatten.
Virus eller inte, våren traskar på precis som den brukar. Kanske lite kyligare i år här i Ångermanland, men snöfritt tidigt.
Flyttfåglarna har anlänt. Tranparet och Sångsvanarna häckar där borta vid tjärnen nedanför vårt hus. Sädesärlan och Svalan kom i helgen. På fälten ner mot vattnet håller Tofsvipan och min favoritfågel Storspoven till.
Jag blir alltid så glad av att höra Storspovens sång, då vet man att vintern är över. Det påminner mig om försomrarna i Tornedalen. Föreställ er, kära läsare, detta:
Ljusa sommarnätter där solen inte går ner. Älvdans över fälten som sluttar ner mot Torne älv. Små timrade lador utströdda. Tyst, förutom Storspovens drillande sång. Och myggens inande.
Min promenadväg denna förmiddag. Vägen här har ett roligt namn som låter så här på ångermanländska: Kaijarsh-backen. Jag tänker mig att det är någon som kallats Kaja som bott här.
Det har inte hänt så mycket i trädgården ännu, det har varit för kallt. Men de små blekgula vivorna är på gång, liksom Stormhattar och Liljor i den mest skyddade rabatten.
Slutligen ett par bilder från Örnsköldsviks inre hamn och ställplatsen för husbilar. Vi har skaffat en Plåtis. Tanken är att använda den för resorna till och från Frankrike. Det ska verkligen bli spännande att se hur det fungerar. I sommar får vi väl utforska och campa i närområdet istället. Jag har lust att åka upp till fjällen, det skulle nog vara trevligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar