Kantstött, skevt och sprucket.

De som samlar på retro-grejer såsom porslin, glas eller keramik brukar ju säga att sakerna absolut inte ska ha tråkiga fel som nagg, sprickor, blekta färger och så vidare.  I så fall är de så gott som värdelösa. Man bör tänka sig för innan man köper, och i varje fall noga begrunda pris kontra tillgång.

Jag håller med. I teorin. Jag brukar ju säga att det där med affektionsvärde inte är särskilt viktigt, men det är nog en sanning med modifikation. Det är vissa saker här hemma som faktiskt har en liten plats i hjärtat ändå, kantstötta, skeva och spruckna som de är.

Den här stora skålen har kommit till mig på krokiga vägar, som ett "långlån". Det är fantastiskt vackert och helt genuint med sina sprickor och häftiga lagningar.

En 1950-talsvas och skål från föräldrahemmet. Definitivt inte i toppskick någon av dem. Men jag tycker om och använder dem i alla fall.

Gamla leksaker. Pluto har tappat sina öron. Annars är han i fint skick, trots att jag som barn hårdhänt böjt och bänt på honom.

De här ljusstakarna från 50-talet är jättefina. Men de är så skeva, inga ljus står rakt i dem. Jag förlåter dem ändå.