Doris två hem

I Sundsvall finns, med mina mått mätt, mycket shopping. Inredningsbutiker, en stor galleria, flera loppisar och det jättestora handelsområdet Birsta strax utanför stan. Igår gjorde vi oss en tur bland annat till den stora inrednings - och kvalitets-designbutiken "Rummet" i centrum och till Boom som ligger ute i Birsta. Där kan jag i verkligheten se och känna på allt nytt som annars bara ska beskådas i olika inredningstidningar. Så mycket fint att bara drömma om! Eva-stolen av Bruno Mathsson har jag suktat efter i flera år, men inte riktigt hittat någon lämplig plats för den. Kanske i det franska huset? De här ljusbollarna var roliga, de varma orangeröda färgerna skulle passa fint i Vita Ängelns lite lekfulla vardagsrum...... ......liksom denna armatur från Boom, med mässingsfärgad insida. Vill ha!......   .......liksom denna hylla som lutar mot väggen. Rummet har en hel del från Marimekko, jag är mycket förtjust i deras textilier, färger och mönster. V...

...alla trender och stilar vill säga. Här är mitt Chabby Chic bidrag. Ett vitrinskåp av gamla fönster som C har byggt efter min design. Det känns bra att återanvända saker, och ge dem ett nytt liv.  Det är något jag ständigt funderar på: hur jag kan fixa till och göra om gamla och halvgamla möbler, prylar och textilier och ge dem en funktion i mitt hem. Jag har fyllt skåpet med en salig blandning av saker från 50-talet till nutid. 

Ibland-eller kanske ganska ofta- snöar jag in på vissa saker. Som till exempel dessa ljuslyktor från Reijmyre glasbruk. Vet egentligen inte så mycket om dem, mer än att den största modellen, 10 cm hög, heter Norrsken. Jag tror de är från 70-talet och från början var de fyllda med stearin och veke. Nu funkar de fint med ett värmeljus och lyser vackert i uterummet när det skymmer. Väggamplarna har jag samlat på mig genom arv och loppisar. De var inte svarta allihop så jag har målat dem. De är så roliga för de finns i hur många modeller som helst! Jag tror inte att jag sett två likadana någon gång. Ännu fler väggamplar. Dessa är lite större och rymmer en blomkruka. Symaskinsbordet har fått en ny skiva med svarta och vita små kakelplattor.

Om man, häruppe i norr, vill sitta lite närmare naturen trots myriader av mygg och broms, måste man ta saken i egna händer och bygga sig ett uterum! Timmerfasaden sågades upp på västra gaveln, dörrar installerades och platta göts. Själva uterummet kommer från Willab Garden och levererades som en färdigkapad byggsats, inklusive alla fönsterpartier. Vi byggde upp det själva, vilket gick riktigt bra. Allt passade ihop utmärkt. Storleken är ca 19 kvadratmeter. Vi äter våra måltider här under sommarmånaderna och det är gott om plats för gäster.  Jag brukar tänka att det är en av de bästa investeringarna vi gjort i huset.  Kuddar till stolarna och förhänget i bakgrunden har jag sytt av linnetyget Kungsbjörk från Almedahls och fårskinnen på dynorna är inköpta på Fårö. Händige C har snickrat bordet, perfekt måttanpassat!

Vårt lilla hus i Ångermanlands skogar har genom åren genomgått en ganska rejäl förvandling: Från ett plåt- och perspektivfönsterbeklätt 70-talsmonster..... ........ till dagens faluröda sötnos. Ursprunget är av okänd årgång, det sägs på byn att det, någon gång på 30-talet, flyttades till nuvarande tomt. På 60-talet låg busshållplatsen här, utanför vår dörr. Byborna samlades, väntade på bussen och umgicks, och chauffören själv bodde i vårt hus. Bussgaraget finns kvar, det är mycket litet och jag förstår inte hur det fick plats ens en liten buss där. Det finns en vanlig byggnadstyp här i vår landsända som heter Ångermanländsk Korsbyggnad. I dessa timmerhus ska det vara fyra rum kring en skorstensstock precis i mitten samt 1 1/2 våning hög. Fasaden är asymmetrisk och hela huset ger ett "satt" intryck. Vårt hus är av den typen, en "korsbônninga"! Ritningen från Byggnadsvårdsföreningens hemsida. http://www.byggnadsvard.se/byggnadskultur/bebyggelse...

Professionella inredare brukar rekommendera att man gör ett "moodboard" för att sammanställa vad man tycker om och vad som inspirerar. Jag har gjort något åt det hållet, har klippt ut bilder på ungefär hur jag tänker mig att inredningsstilen i Vita Ängelnhuset ska vara. Inget enhetligt precis, mer åt det eklektiska hållet....gillar färger, mönster, textilier och saker från olika tidsepoker i en salig röra. Helst vill jag undvika massproducerade möbler och inredningsprylar som alla andra har. Det är roligare med loppisfynd som kan förändras, fixas och rustas upp till ett alldeles eget, personligt objekt. Stolen fanns i huset när vi köpte det. Jag har spraymålat den svart. Dynorna är sydda av gamla twistsömsbroderier, klippta och ihopsatta till ett lapptäcke. Häftigt va'? Tack annasrodastoloannat.blogspot.se för inspirationen!   Sängborden är inhandlade på en Brocante. Vackra gula marmorskivor.  Kolla efter Trämaskhål och behandla gamla möbler!

Jag har knappt börjat inreda Vita ängeln-huset ännu, åtminstone inte i praktiken eftersom renovering pågår. I teorin har jag hållit på länge med planering och fundering och har en någorlunda klar bild av hur det kommer att se ut. Tanken vid renoveringen av huset är att göra så få ingrepp som möjligt. Ytskikt, dörrar och fönster ska inte ändras eller bytas ut om det inte är absolut nödvändigt. De kommer förstås att lagas och målas. Jag behåller gärna de sneda, vinda och ojämna putsade innerväggarna. Är i princip emot stålreglar och gipsskivor i dessa gamla hus. Den förre ägaren mr G. har bytt till nya klinkers på översta våningen, de är neutrala och får stanna kvar. För övrigt är det bara gamla golvklinkers, något som är både kul och fint, enligt min åsikt. Innertaken är ganska illa åtgångna, där måste det bli nytt. Takbjälkarna ska tas fram och göras iordning; slipas, eventuellt oljas. Mr G. har satt in ett nytt kök som följde med i köpet. Jättebra, annars brukar säljaren här i ...

En viktig punkt på husletar-önskelistan var tillgång till uteplats. Takterrasser är härliga, med bara himlen ovanför och, om man har tur, en vacker utsikt över takåsar, vinfält eller berg. Men de många trapporna för att ta sig dit upp tror jag gör det besvärligt att äta sina måltider där. Tungt att kånka på brickor upp och ner. Både positivt och negativt med andra ord. Vita ängelnhusets terrass på cirka 15 kvadratmeter är placerad med utgång från köket. Det gör den fantastiskt användbar och lättillgänglig. Vi äter frukost och middag där (på sommaren gör söderläget att det oftast är för varmt mitt på dagen) och tillbringar kvällarna med att titta på Tornseglarnas och fladdermössens luftakrobatik i skymningen.  När det gäller möbleringen tänkte jag att det skulle vara bekvämt att både äta och att sitta länge och bara njuta av utsikten och dofterna från den franska byn. Önskade något lite lägre att sitta på, med armstöd och mjuka dynor. Absolut inte plast. Letad...

Vi har åkt runt och tittat på en mängd fastigheter i Herault. Husets känsla och omedelbara intryck är otroligt viktigt för mig. Det måste vara vackert och trivsamt runt omkring, och jag vill inreda och sätta egen prägel på mitt hus. Jag vill inte bara åka någonstans och ställa in resväskan, då går det lika bra att hyra ett semesterställe. I Vita ängeln-huset infann sig den rätta känslan och atmosfären direkt. Önskelistan kunde prickas av punkt för punkt. Här är det inte "sönderrenoverat" alls. Många av de gamla mönstrade klinkergolven, väggarna och de gamla fönstren är intakta. Tråkiga saker, men ack så viktiga, såsom el och vatten/ avlopp är nytt. För övrigt måste det mesta fixas till....vi tar lite i sänder.  Välkommen in. Vackra trappor.

Ja, det var en "process" som det så modernt kan uttryckas. Visionerna om ett boende utomlands började i Spanien, via Italien för att slutligen landa i Frankrike - ....i Provence. Så C och jag började leta, och fann snabbt att prisläget i den önskade regionen är helt fel för vår del. Men snäppet längre västerut då? I Languedoc-Roussillon? Samma Medelhav och samma klimat men en annan prisbild på fastigheter, här föll pusselbitarna på plats direkt. Området ett par mil från kusten är ljuvligt, ett slätt landskap fullt med vingårdar mellan berg och hav.  Portiraignes-plage i oktober.  Valras-plage i juli.  Vin, vin, vin. Vy från rastplats på väg D612 mot St Chinian. Hamnen i Meze.

Det franska huset, som faktiskt heter L'Ange Blanc, den vita ängeln, är tyvärr varken vitt eller särskilt änglalikt, det erkänns beredvilligt. Det behövs reparationer, både utvändigt och inomhus, och vi kommer att renovera det, självklart. Det är ju det som är roligt; att få sätta sin egen prägel på huset. Mest akut var yttertaket. Det var nödvändigt med en översyn av fackman. Det kan blåsa riktigt hårt i vår region, och vindarna riskerar att flytta de gamla takpannorna ur läge, med vattenläckage som följd. På vårt tak låg pannorna på sniskan här och där. Dessutom läckte det in vatten vid ett takfönster och hängrännan var trasig.  Fina hängrännor och stuprör i zinkad plåt. Ny täta takfönster, kyrktornet i bakgrunden.

Det ena hemmet är ett litet falurött hus i slutet på en Ångermanländsk grusväg, mellan sjö och skog. Vi är några få tappra bofasta i byn. Här finns ingen gatubelysning, på kvällspromenaden är det pannlampa som gäller. Det är tyst och lugnt. En och annan traktor hörs förstås - och så grannens tupp, svalornas tjatter och fåren som bräker. Det andra hemmet ligger i en sydfransk by i regionen Languedoc-Roussillon, i departementet Herault. Det är ett byhus i sten, i en gammal vinby med små vindlande trånga gator och med kyrkan och kaféet i centrum. Vi köpte det, min man C och jag, för ett år sedan i ett anfall av äventyrslusta och en önskan att vidga våra vyer. Vi har inte ångrat oss en dag!  Ser kanske inte mycket ut för världen, men vänta bara! Utsikt över "vår" by Autignac.