Doris två hem

Det är mysigt att grilla och gott blir det. Hemma i ångermanländska skogen har vi en kolgrill och det är bara att brassa på utan att oroa sig över några grannar och eventuell rök i deras halsar. På Vita Ängelns terass är grilllning inte lika okomplicerat eftersom vi befinner oss mitt i bykärnan med många boende runt omkring. Därför har vi införskaffat en gasolgrill som inte osar och ryker så våldsamt. Dessutom har en liten bänk med vask kommit på plats. Vatten och avlopp fanns redan här på terassen. Det är ju så himla långt till köket inne, minst två meter...  

Jag måste bara visa upp dessa helknasiga brickor. De är fyndade på olika loppisar med ett par års mellanrum. Tänk att någon (designer??) har suttit och klurat ut vilket motiv det ska vara. Och tänkt att det skulle vara samma motiv, men ändå inte. När man börjar detaljstudera de olika delarna i bilden ser man att det är samma saker som återkommer. Till vänster en korg med baguetter och lite grönt. Sedan blombukett. Fruktfat, ägg, flaskor och glas. Allt placerat på samma sätt, men detaljerna skiljer sig åt. Det enda som bryter mönstret lite är väl cigarettpaketet på en askkopp på den nedre brickan. På den övre är det en skål med bär istället.  Jag undrar hur många sådana här brickor som tillverkades? Jag vill ha dem ALLA!

Dessa keramiktavlor måtte väl varenda kotte känna igen! Högst troligt är väl också att någon av Er, kära läsare, har en och annan i sin ägo. Jag ser dem mycket ofta alla fall, till exempel under mina hembesök i jobbet. De är inte så särskilt vackra, där de hänger. Men designen, motiven och färgsättningen gör att det inte går att ta miste: väggreliefer, 1970-tal, från det gamla ärevördiga företaget Jie-Keramik. De där borde jag enkelt kunna samla på mig för noll och intet, tänkte jag lite naivt. De kan ju inte ha något värde, fullständigt urmodiga som de är. Men så lätt var det inte. Och inte helt gratis heller, även om de flesta inte betingar några tresiffriga belopp precis. Tavlorna ovan har jag köpt under vinterns lopp. Jag har valt ut motiv med de djupaste relieferna. Varför? Tänk er dem i grupp, vitmålade, på en putsad, vitmålad och fransk vägg. Det kan nog bli riktigt bra!

Skruvdragaren har fått jobba en del under påskveckan i Vita Ängeln. Jag har alltid lite blandade känslor när det gäller att borra brutala hål i vackra orörda väggar, men måste man, så måste man. Inreda alltså.  Min egentillverkade makraméampel. Belysning i trappan till andra våningen har äntligen kommit på plats. Den trista sladden med vidhängande glödlampa som hängt här i några år har ersatts av en något mer genomtänkt armatur. Och så en dramatisk makramébonad. Köpt i butik denna gång. Vägglampan som jag ropade in på Tradera i vintras. Jag tycker verkligen den är jättefin där den hänger och kastar ljusreflexer på väggen. Ingen bra bild, men jag fyndade 70-talsfåglarna på rad, från Jie Keramik, på Tradera. Bara för att färgerna är exakt (!) samma som i väggtextilen. Och för att de är så gulliga.

Den slitna frasen i rubriken måste jag bara använda nu! För det säger allt om hur terassen blev. Klinkers, grått i olika nyanser lagt på skrå, gör att ytan känns mycket större och luftigare. Dessutom är väggarna nymålade. Påskveckan i Vita Ängeln bjöd på varmt och soligt väder, så vi kunde tillbringa mycket tid där ute. Underbart!

Jag gillar inte när saker ligger oanvända. Att ha en massa prylar som bara är hyllvärmare är för mig ett riktigt energitjuveri. Vissa grejer kan ju ha affektionsvärde kan man tycka, men det begreppet är faktiskt inte särskilt intressant för mig. Jag känner att det är mycket få saker som är kopplade till något speciellt viktigt minne och måste sparas av den anledningen. Varför nu denna utgjutelse? Jo, jag har en trave kökshanddukar i mitt linneförråd. Som inte används - mer än kanske de översta sex. Bland annat låg där sex stycken helvita linnehanddukar efter mamma, med hennes monogram broderat. Dem ville jag göra något roligt av.  Det blev en stor duk. Precis min stil, lite pyssel och fix och vips ett helt nytt uttryck. Kul. Och medan ångan ändå är uppe tänker jag dekorera denna duk också. Det är hemvävt linne med en hålsömsbård. Vacker men svårplacerad, så den ligger oanvänd. Det skadar nog inte med ett litet svartvitrutigt band!

Nej, jag har inte skrivit fel i rubriken! Jag har faktiskt varit på ginprovning. Härnö Gin http://hernogin.com/  strax utanför Härnösand har en hantverksmässig, ekologisk produktion av Gin, cirka 30000 liter per år. Det finns 4 olika "standardsmaker" och så några specialutgåvor som dyker upp ibland, tex med tillsats av lingon. Det var riktigt intressant att försöka lista ut om det gick att känna av smaker av citrus, svartpeppar, älggräs, enbär (naturligtvis, ingår alltid i Gin), osv. Provning ska gå av stapeln! Blindtest med 6 olika ginsorter, varav två av annat märke än Härnö Gin. Hopplöst svårt såklart, men intressant att märka vilken skillnad det var på smakerna.  Destilleriets hjärta: själva destillatorn i blänkande koppar. Olika sorters Gin på display. Det här, mina vänner, anser jag utgör de två ingredienserna till en riktig Gin&Tonic deluxe!