Tassemark och vildmark.

Visserligen är det nu möjligt att resa till Autignac, men vi avvaktar någon månad till trots att längtan är svår. Det är lite för varmt där i augusti, och mycket turister. Önskar inte ytterligare öka på Coronapressen. Det fick bli en liten semestertripp på hemmaplan istället. Norrut gick färden. Här är min reseberättelse.

Vi tog husbilen och for först till Tornedalen för att hälsa på släkt och vänner. Mina tassemarker där jag är född och uppvuxen. Shopping i Haparanda där det finns flera fina outletbutiker, middagar med kusinerna och annat trevligt.
 
En kvällspromenad ner till Torne älvstrand. Klockan är 22.20 och Finland syns på andra sidan.

Efter några dagar i den gamla hembygden tog vi Inlandsvägen E45 söderut. Men först ett besök vid Storforsen i Pite älv för att hissna och bli yr av att titta ner på vattenmassorna.



Att färdas genom Lapplands inland är faktiskt en upplevelse. Här kan man verkligen snacka vildmark! Mil efter mil med bara skogar, gigantiska myrar och mäktiga älvar som genomkorsar landskapet. Renar så klart, bakom varenda vägkrök. Här finns inga fält med odlingar och grödor, inga betande kor, får eller hästar. Mycket få tecken på mänsklig aktivitet helt enkelt. Små glest belägna byar, eller klungor med några hus då och då. Till och med jag, som ändå kommer från Norrbotten och nu Ångermanland tycker det är fascinerande att tänka sig att folk bor så här.


Vildmark.


Hmm, vilken väg ska vi välja?



Våra ständiga följeslagare. Dyker upp när man minst anar det!


Vägskyltarna i Lappland har bynamnen på både svenska och samiska. Önskar jag hade foto på skyltarna i Tornedalen. Där står det på svenska och meänkieli.





Sagavägen som går mellan Örnsköldsvik och Norges atlantkust. Vi följde den en bit österut och hemåt. Nu börjar vi närma oss civilisationen! Skämt åsido, det är klart att man kan leva gott i norra Norrlands inland också. Vi besökte flera fina samhällen såsom Vilhelmina, Arvidsjaur, Arjeplog och Storuman. Bara man är beredd på att det ofta kan vara långt att färdas till service som sjukvård och butiker, så funkar nog det mesta även där. 

Kommentarer

  1. E & T30 juli 2020 kl. 16:21

    Hör och ser att ni har haft det fint på er semester på hemmaplan, men visst längtar vi också ner till
    vårt hus i Languedoc/Occitanie! Som du säger, det brukar vara lite för varmt där nu i slutet juli/början av augusti. Minns den perioden för två år sedan tror jag det var, med temperatur på +42 i skuggan! Lite väl varmt! Ses snart ! E & T

    SvaraRadera
  2. Doris30 juli 2020 kl. 20:49

    Ja det finns gränser för hur mycket värme man orkar med! Men september brukar vara härlig i vårt franska hörn. Vi ses!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jie-Keramik.

Bild
Dessa keramiktavlor måtte väl varenda kotte känna igen! Högst troligt är väl också att någon av Er, kära läsare, har en och annan i sin ägo. Jag ser dem mycket ofta alla fall, till exempel under mina hembesök i jobbet. De är inte så särskilt vackra, där de hänger. Men designen, motiven och färgsättningen gör att det inte går att ta miste: väggreliefer, 1970-tal, från det gamla ärevördiga företaget Jie-Keramik. De där borde jag enkelt kunna samla på mig för noll och intet, tänkte jag lite naivt. De kan ju inte ha något värde, fullständigt urmodiga som de är. Men så lätt var det inte. Och inte helt gratis heller, även om de flesta inte betingar några tresiffriga belopp precis. Tavlorna ovan har jag köpt under vinterns lopp. Jag har valt ut motiv med de djupaste relieferna. Varför? Tänk er dem i grupp, vitmålade, på en putsad, vitmålad och fransk vägg. Det kan nog bli riktigt bra!
Läs mer

Vägs ände.

Bild
Vi har tillbringat hösten i Vita Ängeln. Gjort utflykter. Levt vardagsliv. Småfixat i huset.  Nu tycker jag att Ängeln får klara sig i nuvarande skick ett tag. Det mesta är renoverat, det återstår mest bara löpande underhåll såsom fönstermålning (förutom garaget, men det är en annan historia). Inte mycket att skriva hem och berätta om. Renovering och målning av fönsterluckorna fortsätter såklart. Nu är det bara två par luckor kvar, men de är också de mest komplicerade att få i skick. En hel del snickeriarbete måste till. Ett lite större arbete vi äntligen tog itu med var altandörrarna. De fick sig en ordentlig genomgång med nytt virke istället för murket, reparation av kittfalser och ny färg. Det blev så bra och behövde verkligen göras.   Före och efter. September och oktober månader har varit torra och varma i Languedoc. Vi har gjort utflykter med plåtisen. Äntligen har jag fått se svarta tjurar, vita hästar och rosa flamingos. Var någonstans? Jo i Camargue! Vi hade några härliga daga
Läs mer

Husqvarna N:o 426

Bild
Hur skulle jag klara mig utan vedspisen? Den är verkligen en fantastisk tillgång här i vårt gamla hus. Strömavbrott, värme, matlagning och mys: allt klarar den! När vi köpte fastigheten fanns redan en så kallad smalspis här. En liten pytte med två kokplattor och låg verkningsgrad. Så kan man ju inte ha det när man bor i en gammal  kôrsbönning  ute på bonnvischan. Så den byttes raskt ut mot denna trotjänare, Husqvarna 426. Eftersom spisen är emaljerad och inte så snirklig är den troligen från 1930-talet. Vi har nyligen köpt en spisfläkt för att sprida värmen ut i de andra rummen. När den blir varm startar en liten elmotor som driver fläktbladen. Den fungerar utmärkt och jag kommer att avveckla takfläkt-hatobjektet snarast. Istället kommer min gamla PH 4 upp. Det blir mycket bättre! Jag lagar alltid mat på Husqvarnan, när den ändå är varm. Eller kokar kaffe. Ugnen är inte lätt att klura ut. Den blir superhet och värmen är ojämn så man måste alltid tänka på att vända på plåten i
Läs mer