Doris två hem

En artikel i lokaltidningen häromdagen fångade mitt intresse. Den handlade om Bertil Vallien, välkänd glaskonstnär och skulptör sedan många år, för närvarande verksam vid Kosta glasbruk. Mindre känt är kanske att han började sin bana på 1950-talet med keramik.  Jag har en samling med glaserade stengodsfiguriner från 60-talet som heter Bagdad, signerade Bertil Vallien. Serien består av sju fantasifulla hus. Alla har sitt unika nummer. Mitt samlande började med ett arv från föräldrahemmet. Bagdad nummer 3 har stått på pianot därhemma så länge jag kan minnas, bredvid en Lisa Larsson ABC-flicka. För ett antal år sedan ville jag veta lite mer om nummer 3 och upptäckte då hela Bagdad-serien. Så klart man måste ha allihopa! Det tog några år, men nu är den lilla staden komplett.   Bagdad, alla sju. Bagdad nr 3, den som startade samlandet.    

Dags att gå igenom alla foton från 2017 och sortera både dem och tankarna. Det där lät ju väldans ambitiöst men det är mest bara roligt! Årets händelser, stora och små, finns ju sammanfattade i datorns innandöme. Bara att plocka fram och minnas. En av de roligaste sakerna förra året var att Vita Ängelns terass slutfördes med inredning, fester och långa sköna kvällar. Utflykter till både när och fjärran. På fotona syns Gorge d'Heric, Limoux, Olargues. Kusinträff i Tornedalen inklusive yttre inspektion av det gamla barndomshemmet. Ginprovning här i hemtrakten. Nere till höger syns en bild på ett Stau någonstans på Autobahn. En riktigt trevlig kö, tro det eller ej! Varade bara 11/2 timme. Alla klev ut ur sina bilar och pratade med varandra. Bakom oss var det ett tyskt par som berättade allt om hur tyska registreringsskyltar fungerar. Det har ju faktiskt hänt lite också här hemma i skogsbyn. Det centrala fotot visar att vi fått bredband via fiber indraget. En stor händelse!...