Doris två hem

Hur skulle jag klara mig utan vedspisen? Den är verkligen en fantastisk tillgång här i vårt gamla hus. Strömavbrott, värme, matlagning och mys: allt klarar den! När vi köpte fastigheten fanns redan en så kallad smalspis här. En liten pytte med två kokplattor och låg verkningsgrad. Så kan man ju inte ha det när man bor i en gammal  kôrsbönning  ute på bonnvischan. Så den byttes raskt ut mot denna trotjänare, Husqvarna 426. Eftersom spisen är emaljerad och inte så snirklig är den troligen från 1930-talet. Vi har nyligen köpt en spisfläkt för att sprida värmen ut i de andra rummen. När den blir varm startar en liten elmotor som driver fläktbladen. Den fungerar utmärkt och jag kommer att avveckla takfläkt-hatobjektet snarast. Istället kommer min gamla PH 4 upp. Det blir mycket bättre! Jag lagar alltid mat på Husqvarnan, när den ändå är varm. Eller kokar kaffe. Ugnen är inte lätt att klura ut. Den blir superhet och värmen är ojämn så man måste alltid tänka på att vända på...

Nu har jag ju nästan skapat en tradition med mina kollage över året som gått. Jag som annars är ganska dålig på att upprätthålla traditioner. De är till för att göra avsteg från, tycker jag. Skämt åsido, det är kul att minnas tillbaka lite och ett tillfälle att titta igenom alla hundratals bilder som tagits under året. Jag har gjort fyra små kollage som sammanfattar lite olika delar: pyssel och hantverk, nytt i Vita Ängeln, sommarens (långa) resa genom Europa och upplevelser i Autignac med omnejd. Håll till godo. Både små och lite större jobb blev det. Vi hyrde en skylift och kunde rödfärga östra gaveln väldigt smidigt på en helg. Väl värda pengar! Vita Ängeln har fått sitt. Fullkomligt älskar terassmarkisen! Golvet har jag ännu inte sett mer än på bild. 600-mila resan. Höjdpunkten var faktiskt Moseldalen. Annars mest transportsträckor med motorvägar, köer, och biltullar. Jag blir ganska förvånad på mig själv när vi nu börjar prata om att göra samma resa till sommaren igen...