Vin enligt mig.

Innan vi började resa till Languedoc visste jag just ingenting om vin. Det vill säga inte mycket om tillverkningsprocessen, druvor, markförhållanden och allt sådant som sätter prägel på varje vinodlares produkter. Men bor man i en gigantisk vinregion går det inte att undvika att lära sig ett och annat, och det blir så klart mer intressant med ökad kunskap.
Vår by Autignac tillhör, tillsammans med sex andra byar Faugères AOC: http://faugeres.com/
Vi handlar gärna från de lokala producenterna, och kommer det från vår egen by upplever jag det ger en extra dimension åt vinet. Autignac har en fin hemsida. En avdelning där presenterar byns vinodlare: /www.ville-autignac.fr/tourisme-et-vignobles

Har är de vintillverkare i vår by som jag tycker bäst om:

Chateau Autignac. Nyligen helrenoverat (i mitt personliga tycke alltför hårt, förresten) och hemvist för Domaine des Prés Lasses.

Domaine Balliccioni. Beläget 50 meter från vår ytterdörr.

Chateau de Grézan har sin cave inom slottets murar, mycket idylliskt.

Under vår oktobervecka i Autignac fick vi inbjudan till provsmakning av Le Primeur 2016 från Mas Olivier i Faugères. Det var en glad överraskning att upptäcka att Cave de Schistes i Laurens, där vi handlat många gånger (och också är registrerade kunder, därav inbjudan) har byggt ut. Nu finns där en stor butik med lokala, hantverksmässigt tillverkade produkter. Honung, smaksatt olja, bröd, oliver, kött och mycket mer. Dit åker vi så klart fler gånger.







Kommentarer

  1. Mellan skånsk mylla och fransk terroir3 december 2016 kl. 00:24

    Det är roligt med lokala produkter! Vi har besökt Domaine Balliccioni för ett par år sedan - jättetrevligt! De andra hamnar på "to do-listan". Ha en fin helg!

    SvaraRadera
  2. StormPartner5 december 2016 kl. 19:47

    Jättebra med personliga rekommendationer och kommentarer till vingårdar. Faugères är en region vi inte besökt särskilt mycket hittills.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jie-Keramik.

Bild
Dessa keramiktavlor måtte väl varenda kotte känna igen! Högst troligt är väl också att någon av Er, kära läsare, har en och annan i sin ägo. Jag ser dem mycket ofta alla fall, till exempel under mina hembesök i jobbet. De är inte så särskilt vackra, där de hänger. Men designen, motiven och färgsättningen gör att det inte går att ta miste: väggreliefer, 1970-tal, från det gamla ärevördiga företaget Jie-Keramik. De där borde jag enkelt kunna samla på mig för noll och intet, tänkte jag lite naivt. De kan ju inte ha något värde, fullständigt urmodiga som de är. Men så lätt var det inte. Och inte helt gratis heller, även om de flesta inte betingar några tresiffriga belopp precis. Tavlorna ovan har jag köpt under vinterns lopp. Jag har valt ut motiv med de djupaste relieferna. Varför? Tänk er dem i grupp, vitmålade, på en putsad, vitmålad och fransk vägg. Det kan nog bli riktigt bra!
Läs mer

Vägs ände.

Bild
Vi har tillbringat hösten i Vita Ängeln. Gjort utflykter. Levt vardagsliv. Småfixat i huset.  Nu tycker jag att Ängeln får klara sig i nuvarande skick ett tag. Det mesta är renoverat, det återstår mest bara löpande underhåll såsom fönstermålning (förutom garaget, men det är en annan historia). Inte mycket att skriva hem och berätta om. Renovering och målning av fönsterluckorna fortsätter såklart. Nu är det bara två par luckor kvar, men de är också de mest komplicerade att få i skick. En hel del snickeriarbete måste till. Ett lite större arbete vi äntligen tog itu med var altandörrarna. De fick sig en ordentlig genomgång med nytt virke istället för murket, reparation av kittfalser och ny färg. Det blev så bra och behövde verkligen göras.   Före och efter. September och oktober månader har varit torra och varma i Languedoc. Vi har gjort utflykter med plåtisen. Äntligen har jag fått se svarta tjurar, vita hästar och rosa flamingos. Var någonstans? Jo i Camargue! Vi hade några härliga daga
Läs mer

Husqvarna N:o 426

Bild
Hur skulle jag klara mig utan vedspisen? Den är verkligen en fantastisk tillgång här i vårt gamla hus. Strömavbrott, värme, matlagning och mys: allt klarar den! När vi köpte fastigheten fanns redan en så kallad smalspis här. En liten pytte med två kokplattor och låg verkningsgrad. Så kan man ju inte ha det när man bor i en gammal  kôrsbönning  ute på bonnvischan. Så den byttes raskt ut mot denna trotjänare, Husqvarna 426. Eftersom spisen är emaljerad och inte så snirklig är den troligen från 1930-talet. Vi har nyligen köpt en spisfläkt för att sprida värmen ut i de andra rummen. När den blir varm startar en liten elmotor som driver fläktbladen. Den fungerar utmärkt och jag kommer att avveckla takfläkt-hatobjektet snarast. Istället kommer min gamla PH 4 upp. Det blir mycket bättre! Jag lagar alltid mat på Husqvarnan, när den ändå är varm. Eller kokar kaffe. Ugnen är inte lätt att klura ut. Den blir superhet och värmen är ojämn så man måste alltid tänka på att vända på plåten i
Läs mer