Fotografier berättar.

Pappa dog i januari. Han hade en låda med osorterade fotografier, som sträcker sig från början på 1900-talet och nästan 100 år framåt. På de äldsta bilderna blickar allvarliga och uppsträckta personer rakt in i kameralinsen. På bilderna från slutet på 1900-talet är det inte lika seriöst, det där med fotografering.
Min syster Å och jag har börjat titta igenom lådan med foton. Jag, som är näst intill ansiktsblind, känner inte igen alla människor som figurerar på bilderna. Tur att syrran har bättre koll!
Eftersom jag är intresserad så tittar jag mycket på inredningen och interiörerna, det vill säga det som man kan se bakom personerna! Det tycker jag är intressant och kan säga en hel del om den tidens anda.
Jag har skannat in några foton. Inte allra bästa kvalitet, tyvärr, men håll till godo!


Här sitter jag, jättesur för jag har ramlat och fått en fläskläpp. Mamma och pappa köpte möblemanget 1959. Duxsoffan var i gult nopprigt tyg. Soffbord i teak. Det fanns bokhylla också, samt matrumsmöblemang, alltihop i teak. 
Här sitter min son J i samma soffa.  Jag tog hand om den och klädde om den 30 år senare. Helt utan föregående kunskap om möbeltapetsering och i ett hiskeligt grönt tyg och mönster. Det är mitt eget 1990-talsvardagsrum man ser.

Året är 1975. Jag, närmast kameran, dricker kaffe med mina släktingar i föräldrahemmet. Möblerna är utbytta enligt den tidens mode med ryamatta, oxblodsfärgad soffgrupp i skinn och ett klunsigt soffbord som faktiskt hade en präglad kopparskiva.
I mitt yrke besöker jag dagligen seniorer i deras hem. Om jag nu får göra en svepande generalisering så var det precis så här det gick till med inredningen: man gifte sig och satte bo på 1950-talet. 20-30 år senare, det vill säga på 70- eller tidigt 80-tal bytte man ut möblemanget igen. Se ovan! Sedan dess har man inte köpt nya möbler utan allt är kvar. Skinnsoffor (eller möjligen gammalrosa plysch från 1982) bokhyllesystem, ryor och kryddlampor.


Det här är väl underbart, eller hur! Mammas första "lya" i Haparanda där hon och hennes syster bodde. Stringmöbler, fladdermusfåtölj och Zig-Zag symaskinen som hon sydde massor på.


1954. Här sitter hon, så prydlig i sin stiliga sjuksköterskefrack! Doris: min faster, namne och kollega.

Kommentarer

  1. Vilken skattgömma den där fotografilådan var! Roligt och väcker minnen hos mig också.

    SvaraRadera
  2. Underbara bilder! Minns teakmöblerna och mammas förtjusning över dem. Älskar solstickekudden i förra inlägget också!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bloggar'n drömmer sig bort, del 2.

Kusar.

Doris ser dig!