Spishörnan.

Det svenska köket är, det måste erkännas, varken praktiskt eller lättarbetat. Då är faktiskt det franska betydligt bättre med sitt "rakt på sak" korridorupplägg.
Det svenska köket har i princip en funktion i varje hörn. Det blir mycket spring kors och tvärs. Och om jag och C ska laga mat tillsammans måste vi båda stå inom samma kvadratmeter i det sydvästra hörnet för att sedan bära över alltihop till det nordöstra hörnet, det som härbärgerar spisarna:

När vi flyttade in fanns det en liten smal vedspis på denna plats, och väggarna runt den var kaklade som nu. Vi behöll det gamla kaklet, renoverade fogarna bara. Jag struntar i att det är olika vita nyanser på plattorna. Sedan byggde vi ut väggen lite bredare och passade på att göra en liten nisch ovanför elspisen. Den är både fin och praktisk tycker jag. Det gula kaklet fick jag jättebilligt i en färgaffär, det var bara några plattor kvar, ungefär som att köpa en tygstuv.
Vedspisen köpte vi på Blocket. Jag fattar inte hur vi kom på tanken, men vi plockade isär hela spisen, rengjorde och stålborstade den, köpte några reservdelar och satte sedan ihop hela plockepinnet igen. Den här modellen, Husqvarna Nr 426 är emaljerad och ståtlig.

Kakelplattorna framför spisen är original. Vi har försökt få tag på sådana här röda plattor, men det är stört omöjligt. Rött kakel verkar inte tillverkas längre?!

En duktig plåtslagare har tillverkat spiskupan till oss. Den är väl mest en dekoration, men fläkten är i alla fall infälld i den.