Bling-bling i taket.

Lampor - det är viktiga saker, det! Ingenting man bara hänger upp för att kunna dammtorka med framgång. Visst, ibland måste man kompromissa och ge vika för den praktiska aspekten, det får ni, kära läsare, bli varse lite längre ner i detta inlägg....

Lampan nedan köpte jag i en antikaffär för ca 30 år sedan. Då bodde jag i en stor, vacker paradvåning med imposanta 3,60 m i takhöjd. Där passade glaskupan med jättehängena finfint i biblioteket. I "korsbönninga" är takhöjden ändå 2,60 m vilket ju är högre än standard, men lampan tar ändå så mycket plats i synfältet att jag bara orkar ha den uppe en tid, sedan tar jag ner den och hänger upp en PH 4 ovanför matbordet istället. 
Den våningen, förresten, hade två stora rum i fil, tillsammans ca 65 kvadratmeter, med biblioteket längst in. Så när baby-sonen startade sin promenad med lära-gå-vagnen i ena änden behövde han inte irritera sig på att krocka med någon vägg på en lååång stund. Mellan rummen fanns en bred öppning med skjutdörrar. Där skruvade vi upp en hoppgunga....




Här är väl ett vackert exempel på en 40-talsarmatur som C har ärvt en gång i tiden. Den hänger i det svenska vardagsrummet. Jag tycker mycket om både färg och form.


Lampan nedan impulsköpte jag i en fyndhörna i en Duka-butik för ett antal år sedan. Har inte ångrat mig alls! Den passar bra i arbetsrummet.


Det här är en riktig klassiker. En väggvariant av Gullberglampan som designades i slutet av 1940-talet. Bomullsband på en stringstomme. Den började åter tillverkas på 80-talet och finns i alla möjliga fasoner. Jag har tre sådana uppe i övre hallen.


Här ser ni det senaste tillskottet i lampfamiljen. Den hänger i gästrummet i Vita ängeln. Vacker, eller hur? Glaset är borta men det tycker jag bara är till fördel. Jag köpte den på en Brocante i Beziers i somras. Satt en afton på terassen och skurade den ren med en tandborste.


Som kontrast till snirkligheten inhandlades den här minimalisten på Maisons du Monde, också i Beziers. Den föll jag för direkt på grund av just enkelheten och för att skärmen har samma nyans som linnegardinerna i vårt franska sovrum.


Och nu, mina damer och herrar, fram med skämskudden! Vidundret nedan snurrar och viftar i köket. Enbart praktiskt, noll charmfaktor. När man eldar i vedspisen stiger den varma luften och lägger sig under taket. Fläkten trycker ner den goa värmen vidare ut i rummen. Kanske målar jag den vit en vacker dag. Eller tar den till återvinningscentralen. Suck.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kusar.

Bloggar'n drömmer sig bort, del 2.

Doris ser dig!