Inlägg

Vin med bubblor.

Bild
Jag har en känsla av att mousserande viner har blivit väldigt trendigt. Plötsligt finns det överallt. Som aperitif, till mat eller som mingelvin. Inte mig emot.

Champagne är väl kronan på verket och i en klass för sig vad gäller både framställning och kvalitet. Spanien har sitt Cava, Italien sitt Prosecco och Tyskland sin Sekt.

Men i Languedoc kan man sannerligen få fram fina mousserande viner väl värda att testa. Och eftersom man nu är lokalpatriot så håller jag mig till de Languedocska dryckerna alla dagar i veckan. Så att säga.
Förra somaren besökte vi staden Limoux och provade lite bubblor på Maison Antech-Limoux och Domaine Rosier. Trevlig utflykt och vi handlade en del så klart.

Nu finns det faktiskt goda bubbelviner på ännu närmare håll också! Det här hittade vi häromdagen:


Les Bulles de Pierre Belle.
Visst är glasen fina? Köpte dem på loppis i förrgår. Om nu mousserande viner ska fortsätta vara trendigt ett tag till duger det absolut inte att dricka dem i vanliga dricksglas.…

Nymålat.

Bild
Jag har, genom åren, målat jättemycket. Vi har haft den arbetsfördelningen, C och jag, under våra renoveringsmödor. Han snickrar, borrar och spikar. Jag målar.
Jag har penslat och rollat. Slamfärgat, lackat, laserat och betsat. Golv, vägar, tak, fönster, fasader, plank, järn, möbler. Klättrat på stegar, pinnstolar, byggnadsställningar och skyliftar.

Jag har dock aldrig förut målat med linoljefärg. Färgen ger en fantastiskt vacker yta som åldras med behag. Den är miljövänlig och dryg.
Men.
Klet och kladd. Hårt arbete att gnugga in färgen i virket. Klibb och kludd. En droppe på fel ställe smetas ut till enorma ytor. Jätte-jättesvårt att hantera. Jag känner mig kluven, skulle så gärna ha färgen överallt på grund av fördelarna som trots allt finns.
Men.

Nu är beslutet ändå fattat. Vita Ängelns fönsterluckor och de yttre fönsterbågarna ska målas med linoljefärg i kulören Engelskt Röd. Det är ungefär den tonen som redan finns på virket och jag tycker det passar bra. Tre par fönsterluckor p…

Vera.

Nu har Vera varit igång ett par månader, dvs systemet för hemautomation. Dags för en liten summering av funktionen.
Vi har suttit hemma i Sverige och loggat in på kamerorna och mätarna i Vita Ängeln, något som jag upplevde som både intressant och en smula kusligt på samma gång. Kusligt bara för att jag helst inte vill se något annorlunda alls. Och tänk om man skulle se en skugga, en rörelse eller att något flyttats. Fånigt? Javisst...

Vi skaffade två billiga, rätt enkla kameror och en dyr och tjusig. Den sistnämnda, VistaCam, lade av efter en vecka och har inte alls fungerat förrän stax innan årets sommarresa till Vita Ängeln. Då gick den igång igen, antagligen för att det varit strömavbrott som startade om kameran. Så nu har vi köpt en brytare som går att fjärrstyra från Sverige. Av praktiska skäl är just denna kamera inte inkopplad på batteribackupen. För många och långa kablar att dra.

Annars har rörelsevaktererna verkat funka ok, så även temperatur- och fuktighetsmätare. Radiato…

Platser i solen.

Bild
Frukostverandan blev just så bra som jag hade tänkt när projektet startades. Varmt, soligt och skyddat. Här är sol från morgon till eftermiddag i sydostläget. Vi har ju värmebölja nu i Mellansverige och verandan är flitigt använd.
Jag har möblerat, eventuellt tillfälligt , med ett ärvt 1970-tals möblemang. Den önskade duosoffan får vänta ett tag. Det har visat sig att det nog inte är så dumt med bord och stolar, annars får ju inte gästerna plats, ju!
Rabatten framför är på gång, jag har satt Jättedaggkåpa och längst till höger har jag förbarmat mig över en tuva med Iris som inte trivts på sin gamla plats. Få se om de gillar detta läge bättre.


En annan liten sittplats i söderläge. En lokal snickare har tillverkat stolarna. Bordet har en egenhändigt gjuten betongskiva. För ett par månader sedan var det snö här långt upp över köksfönstret.

Kusar.

Bild
Nej, jag menar inte hästar! I Ångermanland kan man kalla odefinierade, krypande, krälande insekter för just kusar. De där som man inte alltid vet namnet på och som dyker upp på oönskade ställen. Inte välbekanta flygfän såsom flugor eller getingar, det är inga kusar.

Trämasken hamnar definitivt i kusarnas skara. Ett typiskt exempel, skulle jag vilja säga. Minns ni, kära läsare, mitt nätta lilla skåp som jag var så nöjd med? Det finns inte längre. Trots flera grundliga behandlingar mot trämask upptäckte jag förra sommaren lite nytt spån på en list på skåpets baksida. Möbeln låg i en container på La Dechetterie samma förmiddag! Jag får ge min goda vän E i franska byn C rätt: man ska vara mycket skeptisk till att ta hem gamla loppismöbler.

Sedan dess har hörnet i vardagsrummet stått tomt. Men inte nu längre. Jag gjorde ett fynd på en liten loppis förra veckan.


En rar hylla i smidesjärn blev det. Garanterat kus-fri!

Doris ser dig!

Bild
Doris ser dig, Vita Ängeln!
Under de år vi har haft vårt franska hus har vi aldrig bekymrat oss för något, bara stängt fönsterluckorna, elen och inkommande vattnet och lämnat huset. Men under den stränga vinter som varit har vi alltmer börjat fundera på hur skönt det skulle vara att komma till ett uppvärmt hus. Det vore nog nyttigt för byggnaden också. Som det nu är tar det ju flera dagar att få lite värme i tjocka väggar och kalla stengolv och driva ut rå och fuktig luft. Och nu finns ju faktiskt tekniken som gör det möjligt!

Eftersom svärsonen M är mycket väl bevandrad i hemautomation, och bloggar om "smarta hem" fanns ju hjälp att få för oss noviser på området. En annan blogg som tog upp ämnet gav ytterligare inspiration: Uppkopplat hus

Äventyret började lite modest med tanken att enkelt kunna styra radiatorerna och hålla huset med grundvärme under den kalla årstiden. Det har svällt ut, ska jag säga! Nu har vi kameror, temperaturavkännare, rörelsedetektorer, dörrvakter o…

Hjälp - vi drunknar!

Bild
Vi drunknar i snö! Snödjupet är åtminstone två meter, och mer väntas enligt väderleksrapporterna. Jag är trött, less, deppig och längtar till Autignac. Visserligen har det varit en sträng vinter också i Languedoc med flera minusgrader, spöregn och till och med snö under något dygn. Men nu börjar det våras där nere, det kan man vara förvissad om.
Annat är det här i Ångermanland. Vintern i år tar verkligen priset! Trots min uppväxt i Tornedalen kan jag inte dra mig till minnes någon så här snörik vinter. Kommer det någonsin bli vår igen?
 Min fina, nya frukostveranda - hallå, var är du?

Köksfönstret. Om vi inte skottat regelbundet har det inte varit möjligt att se ut.
 Uterummet skymtar i drivor av snö.
 Man går liksom i tunnlar!


 Någon som ser staketet? Inte? Jag vet att det finns därunder nånstans...